Lucka nr 5

Pepparkakan

När Skolministern på morgonen väcktes av ett buller kom han genast på fötter och bankade på skrubbens dörr. Den öppnades strax av skolans vaktmästare som sköt in huvudet mellan dörr och karm och tittade undrande på honom. Efter att Skolministern harklat fram en förklaring till sin städskrubbstillvaro, och vaktis vederbörligen skakat förundrat på huvudet, slog de följe en bit bort i korridoren till vaktis alldeles egna rum för återhämtning.

Skolministern bjöds högtidligt in på kaffe och på pepparkaka. Vaktis tände det andra ljuset i den egensnidade ljusstaken, och de bägge männen började språka under det att de tända ljusen och den goda lukten av nybryggt kaffe och hembakad kaka spred ro och värme i rummet. Skolministern tyckte att vaktis var en trevlig prick, och med tanke på allt det Skolministern just upplevt i litteraturens magiska värld var det inte konstigt att han åter började tänka på att finna sig en vapendragare. På den mångordiga, insmickrande och även med löften om framtida pekuniära förmåner formulerade frågan om vaktis ville bli hans alldeles egen väpnare, svarade vaktis vänligt men bestämt, nej. På frågan om vaktis möjligen sett till Skolministerns borttappade papperslapp, var vaktis tyvärr också tvungen att svara nej.

Beklämd av det dystra att att även under morgondagen och okänt antal dagar framöver vandra ensam på sin färd och i sin kamp, förde Skolministern till läpparna en sked kaffe, i vilket han blött upp en bit pepparkaka. Men i samma ögonblick som det med kaksmulorna blandade kaffet rörde vid hans gom, spratt han till, på helspänn inför något ovanligt som försiggick inom honom. En härlig lustkänsla hade fyllt honom. Med ens tedde sig hans vedermödor betydelselösa. Skolministern förstod inte vad som orsakat denna känsla, men han förstod att den hängde samman med kaffets och pepparkakans smak. Han tog ett par klunkar till, men ställde sedan ifrån sig koppen och vände sig inåt mot sin själ. För att inget skulle avbryta hans  försök att kalla tillbaka den undanglidande förnimmelsen abstraherade han från alla yttre hinder, och gjorde sig döv för alla ljud i rummet. Han sökte sanningen inom sig. Gamla minnen lösgjorde sig från det förflutna och steg upp till ytan. Det gamla grå skolhuset från barndomen dök upp likt en teaterkuliss, och skolgården och barnen som där lekte sina lekar fick form och fasthet, och steg fram ur hans kopp med kaffe.

Lekfullhet, tänkte Skolministern eftertänksamt, när slutade jag att leka?

Originalbild från Wikipedia (och för den som undrar:  illustrationen föreställer glitter)

TIDIGARE LUCKOR, där varje lucka döljer en del i en 24 dagar lång berättelse om en skolministers vandring:

Lucka nr 1 Den skenbara tomheten, glasstruten eller trattkantarellen. Tema: Ankomst, skola.

Lucka nr 2 Skolministerns papperslapp. Tema. Förlust, saknad, osäkerhet.

Lucka nr 3 Ministern möter motstånd. Tema: Vrede, våld.

Lucka nr 4 Riddaren av den Sorgliga Skepnaden. Tema: hjälteskap, utanförskap.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: