Bodil Malmsten om sitt författarskap
"Vad jag kände och känner mig jättemissförstådd med är det att mina tre loggböcker uppfattas som småtrevliga kåserisamlingar utan större anspråk. När anspråken är så stora som de kan bli. De tre böckerna Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och Kom och hälsa på mig om tusen år och De från norr kommande leoparderna är något av det anspråksfullaste jag har gjort."
Vi åt middag häromkvällen, Lina, Monica och jag på vår vanliga indiska restaurang dit vi går dels för den goda maten och de resonabla priserna, dels för fascinationen över att bli behandlade med en sådan brist på service mindedness. Den dag de är artiga och tillmötesgående, då tror jag att vi blir så chockade att vi inte kommer att få ner en bit.
Vi talade om mycket. Vi pratade bland annat om drömmar att få ta en vilopaus på en öde ö, och jag sa att Bodil Malmsten som jag läser (som vanligt, höll jag på att säga) för tillfället, det är ju en faktiskt en slags ö. Som en oas från verkligheten, vilket är lite paradoxalt då Malmsten skriver om verkligheten, om vardagen. Men då det formuleras så klart och koncist, klokt och ofta roligt, då blir det en klarare verklighet; en bristvara i min egen vardag då mycket är ganska suddigt och konturlöst.
Häromdagen satt jag också och skapade ordmoln i wordle (jag använder dem i min undervisning). Bokprat och wordle, alltså. Klicka på ordmolnet så kan ni läsa mer vad Bodil Malmstens skrev om sina verk, och om varför hon ljög i morgonsoffan.
metabolism
Janis
Lina
Monica
metabolism 