Bättre skola och arbetsvillkor med en statligt finansierad skola?
Jag skrev detta redan för några veckor sedan, men har tvekat att publicera det. För att det aldrig är roligt att gnälla, och för att jag är rädd att merparten av mina inlägg är gnälliga (är de det?) och också för att inlägget är alltför långt.


- 66% av de tillfrågade lärarna anser att kraven inom arbetet har ökat det senaste året jämfört med tidigare.
- Viktigast för medarbetarnöjdheten om lärarna själva får avgöra är frågor som rör rektorns ledaregenskaper, yrkesskicklighet och förmåga att ge konstruktiv återkoppling.
- Även Akademisk forskning visar att en av de absolut viktigaste faktorerna för att förändra/förbättra skolan är ledaren, ändå ger lärare inom samtliga områden utom förskola ett underbetyg på sin närmaste chefs ledaregenskaper.
- På frågor om arbetsbelastning är det ingen av arbetande inom skola som anser att arbetsbelastningen är rimlig, särskilt anställda inom grundskola är mycket missnöjda med den stress som arbetet medför. Man upplever inte heller balansen mellan yrkesliv och privatliv som tillfredsställande.
- På frågan om man anser sig ha möjlighet till stöd och hjälp vid hög arbetsbelastning ligger betyget i genomsnitt kring 50 – vilket är att betrakta som lågt i våra mätningar.
Om ett större statligt ansvar för skolan innebär att lärares arbetssituation skulle förbättras, då är jag för – och jag ser nog ingen annan lösning. (Det skulle möjligen vara om Skolinspektionen fick ökade resurser? Men då skulle vi väl behöva omfördela resurser från ungdomsskolans verksamhet till administrativ verksamhet. Hur många specialpedagoger och skolsköterskor får man för en en avdelning till på Skolverkets inspektionsavdelning, tro? Fler eller färre än man får för någon av de manstarka 290 kommunala skoladministrationerna?)
Att ökade statliga anslag till skolan inte alltid kommer skolan till del, som Timbro rapporterat (länk till Lärarnas Nyheter), utan försvinner in i annan kommunal verksamhet är det starkast vägande skälet till att staten träder in. Jag minns när vi för flera år sedan i min kommun svor över sakernas tillstånd och försökte argumentera för att unga människor ändå måste gå före betong. Det gjorde det inte, hur förstående skolpolitikerna än var så gjöts betongfundamenten. Precis som det i andra kommuner byggs äventyrshallar och annat.
Jag är säker på att jag skrivit liknande inlägg tidigare, jag vet bara inte hur många gånger. Jag tycker inte alltid om mitt jobb skrev jag här ovan, men tog inte upp den viktigaste anledningen: när jag ser elevers behov och vet att dessa inte kommer att tillgodoses. Denna termin heller. (Åtgärdsprogram är endast bokstäver på ett papper tills stödåtgärderna realiserats). Jag skulle nog vilja ut och demonstrera (fastän jag inte är typen som demonstrerar ).
Ännu hellre skulle jag skulle vilja tåga in på utbildningskontoret eller under utbildningsnämndens möte, och slå näven i bordet och väsa: Hit med stålarna! Sen skulle jag gå till rektorn med all deg, och rektorn skulle ta alla stålarna och anställa specialpedagoger/lärare och pedagogisk ledare och skolsköterska och kurator och och varför inte en skolbibliotekarie och fritidspersonal, och gärna några lärarsekreterare också. Och sedan skulle jag aldrig mer gnälla över några arbetsvillkor. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!
Kanske har jag skrivit av mig min frustration en gång för alla nu. Annars är nästa åtgärd inte att bloggskriva igen, utan att metaforiskt eller handgripligen slå den där näven i bordet. Idet kommunala eller statliga huvudmannaskapsbordet, vad det nu blir.

Utopia
Comments
One Response to “Bättre skola och arbetsvillkor med en statligt finansierad skola?”Trackbacks
Check out what others are saying...[…] som en ursäkt för kommuner att inte satsa på skolan och hänvisa till budget. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Hit med stålarna! […]