Haverikommissionen: boksamtal

Posted by Monica on oktober 7, 2010 · 1 kommentar 

Idag hade jag boksamtal om en av texterna ur antologin Människosaker (den som jag gjorde reklam för tidigare i veckan). Man kan säga att det gick så där. Det gick trögt, men sedan jag funderat lite på saken har jag lyckats komma på vad det var som gjorde att samtalet inte riktigt lyfte.

– Eleverna är inte riktigt trygga med varandra än. Då kan det kännas jobbigt att tänka högt eller berätta vad man tycker.
– Det här verkar ha varit deras första boksamtal och jag hade inte förberett dem ett smack. Jag gick bara in där och tänkte att ”det här ska nog gå bra. Det är ju tänkande människor jag har att göra med.” Det räckte inte med det. Hur ska man kunna veta hur ett boksamtal går till första gången man har det?
– Jag hade ingen genomtänkt struktur. Eller, jo, jag utgick ifrån Chambers frågor, men de räckte inte särskilt långt. Det fanns inga reservfrågor.
– Eftersom de inte var vana vid formen, och jag inte heller informerade dem om den, utan bara ställde frågor, så fick de uppfattningen att jag förhörde dem på texten. Vissa av mina frågor var kontrollfrågor för att se om de förstod, men de öppna frågorna behandlades likadant.
– Kanske märkte de på mig att jag kämpade med frågorna och att få dem att svara. Då blir det ju ännu mer förhör.
– Jag glömmer ofta bort att alla inte gillar läsning lika mycket som jag själv, och jag är inte heller särskilt bra på att engagera folk att läsa, eller att vara så entusiastisk att det smittar av sig. Jag märker att de tycker att jag är lite larvig, och då blir jag osäker och matar på med frågor.

 

"Book Love" av MissTurner. Via Flickr, CCby-licens

 

Sen funderar jag på om det kan vara så att de inte har diskuterat litteratur förut, alltså inte i boksamtal, utan överhuvudtaget. Vad jag förstår så har de bara skrivit bokrecensioner och där är det ju bara att tycka loss. Bra eller dåligt, spännande eller tråkigt. Och här kommer jag och frågar om ven huvudkaraktären är, trots att ledtrådarna är få. Jag undrar: är det ingen som brytt sig om vad litteraturen gör/gjort med dem innan? Men det här är bara spekulationer.

En del av min besvikelse beror också på att jag verkligen gillade den text vi läste. Jag hittade massor av spännande saker att diskutera: motsatser, metaforer, känslostämningar… Jag har bestämt mig för att inte ge upp. När vi jobbar med romananalys ska den här novellen vara mall. Och boksamtalen fortsätter.

Om jag inte minns helt fel så står det också i Chambers bok hur man kan göra om boksamtalet inte går som man vill.

Filed under Litteratur, Monica, ny som lärare år 2, Undervisning · Tagged with Aidan Chambers, boksamtal, litteraturläsning i skolan, novell