Martyrskap + lektion = ingen bra idé

United (States) Parcel Service.

Klickbar bild. Bildsymboliken får ni fundera över, utan några som helst ledtrådar.

”Vad betyder Janis?” har någon googlat. Ingen aning, men häromdagen betydde i alla fall Janis martyrskap. Janis tog på sig rollen av martyr, sådant där som man ju aldrig ska göra. Och inte hade Janis något för det heller, om nu någon ens skulle ha trott det.

”Desperata handlingar under kontrollerade former” definerar någon martyrskapet som, vid en snabb googling. Desperat handlat var det nog och under relativt kontrollerade former (jag skrek inte som en skogstokig, slet inte mitt hår, eller svor eller så), men ändå. För man kommer ju ingenstans med att agera martyr i ett klassrum (eller annars heller), varken en stor en eller en liten en. Martyrskap av alla slag och storlekar är något som går elever helt förbi. Med rätta.

Även om man just befinner sig mitt i en lektion som kommer att gå till historien vad gäller okoncentrade elever, snack, practical jokes samt beskyllningar och suddgummismulor som haglar kors och tvärs i klassrummet – så kommer man  a b s o l u t   i n g e n s t a n s  med att ta på sig offerrollen.

Om man hojtar i desperation (även om inte vrålskrikande, under hårslitande eller svavelosande svärande) att nu får de ge sig! – och med motiveringen att man inte har någon lust att 1)  förlora rösten (som just låtit som en tonårings svajande röst i målbrottet) eller 2) bli helt och oåterkalleligt galen (som de hastigt uppkomna symtomen tyder på) – så ska man inte räkna med att det självpåtagna martyrskapet ger någon som helst effekt.

Det finns nämligen inte en enda elev som bryr sig om en lärare tappar rösten. Tvärtom är det just en sådan sak som skulle glädja många elever: en tyst lärare,  vilken lisa för öronen (skulle elever med  ”lisa”  i vokabulären säga, de övriga skulle väl bara säga skitskönt). Och att en lärare blir galen – handen på hjärtat, det vet vi alla – det har nog varenda elev i skolan någon gång bevittnat med egna ögon. Inget nytt under solen. (Och det har absolut inget som helst samband med elevernas eget beteende – för det är ju lärarens fulla ansvar: att se till så att eleverna inte snackar, kastar, practical joke-skojar. Blir lärare galna är det helt deras eget fel). Utbrott av lärares galenskap kan till och med vara ganska intressant och underhållande. Hotet om kronisk galenskap blir därför förstås ännu intressantare och mer underhållande.

Jag la ned martyrskapet med en gång och så fick det bli som det blev med den lektionen. (En guldmedalj till alla de som jobbade på utan att låta sig störas av snack och spratt!) Om det var tyngden av martyrskapet eller utmattningen av stöket som gjorde mig alldeles för trött för att komma på en hokus-pokus-lösning, det vet jag inte. Jag tänkte att jag borde bryta och hitta på något helt annat, för här behövdes something completely different, men det ploppade aldrig upp en bra idé. Huvudet var tomt. (Det sista kanske hade försvunnit i och med falsett-skriket?) Vi överlevde hur som helst allihopa, även jag, den misslyckade martyren, som resignerat fick rycka på axlarna och krasst konstatera att just den här lektionen frälste hon och hennes undervisning inte en endaste en.

Jag tackar de högre makterna att det varken var Skolverks- eller föräldrabesök under just denna lektion. Tror inte de skulle ha trott mig om jag försökt förklara att så här brukar det inte vara. Jag tackar också eleverna för de andra lektionerna under dagen som gick helt på räls. Två lektioner som denna – då hade de fått bära ut mig efter dagens slut! Eller sopat upp lämningarna efter mig som kreverat.

Artemis hämndens gudinnaNu ruvar jag på hur man skulle kunna iscensätta samma sammelsurium för eleverna, som de iscensatte för mig … Tips på practical jokes, nån? Helst sådant som kräver rejäla städredskap efteråt. Och vet nån om det står det något i skollagen om att det är förbjudet för lärare att kasta sudd på elever (inga stora, bara små enerverande smulor i håret på dem)? Blir man inkallad till rektor om man pratar högt och ljudligt om för lektionen fullständigt irrelevanta saker så som till exempel vad man personligen tycker om alla månadens rätter på skolmatsmeny?

Äsch, jag bara fånar mig, men ibland är det det enda rätta. Nästa gång ska jag försöka skriva om en himmelsbra lektion, för de finns ju de med. Konstigt, att skrivbehovet inte pockar på så värst då. Men då är man förstås helt upptagen med att bara njuta.

Comments
2 Responses to “Martyrskap + lektion = ingen bra idé”
  1. janne skriver:

    Ibland ska man skita i att följa skollagen, en kastad penna, ett sudd eller en och annan möbel hör till…;-)
    Att springa över bänkarna fram till den som inte lyssnar och sedan tydligt förklara felsteget, det funkar. Ibland har jag funderat på att kasta iväg en bänk eller en stol… men det kanske är att ta i.
    Men att göra det oväntade funkar ofta. Experiment med knallgas lurade min klass i högstadiet och jag minns situationen ännu… boooom!
    Ett bra practical joce är min kollegas gummispindlar i lamporna som ramlar ner mitt i filmen Aracnofobia… succé!
    Vore kul att göra något med fake-blod…

  2. metabolism skriver:

    Jag är ju alldeles för mesig och fantasilös, förstår jag!

    Mitt problem – eller mer elevernas – är att jag sällan tycker practical jokes är någe kul – jag skulle alltså bara vara ute efter att hämnas. Och det anstår ju inte en lärare. Så jag får låta bli.

    En gång sjöng jag opera (för att vara snäll) och det tyckte de var förfärligt, så det kan jag ju göra igen. Riktigt länge. Sjunga opera varje gång de låter för mycket funkar kanske bra, förresten, överrösta dem borde jag ju iaf lyckas med då. /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: