Femtioöringen ger mig något att tänka på

Den 30 september försvinner 50-öringen som betalningsmedel. Fine by me, det är ett mynt jag aldrig använder utan de åker bara ner i myntburken där hemma.

Men de unga eleverna jag lunchar med tycker det är jättedumt. Hur ska man då rättvist dela en femma med en kompis, eller ett syskon?

Tänkte inte på det.

Det är ofta man inte ser på saker och ting ur ett barnperspektiv.

Det är alldeles säkert många fler saker man borde höra efter vad barn och ungdomar tänker om. Jag ska försöka tänka på det hela veckan, så får vi se om jag inte blir klokare.

Comments
4 Responses to “Femtioöringen ger mig något att tänka på”
  1. Morrica skriver:

    Ditt inlägg påminner mig om en händelse när jag själv gick i skolan (man vet att man börjar bli gammal när man berättar anekdoter från sin skoltid och måste förklara detaljerna eftersom de gått ur tiden och glömts bort):

    Eftersom jag är så gammal som jag är så fanns det faktiskt glasspinnar som kostade 2 kronor styck att köpa när jag var barn. Det fanns också för 2.50, 2.75 eftersom 25-öringarna var i omlopp och så vidare. Och så fanns det Storstrutar för en hel femma.

    Och min progressiva fröken gjorde då och då små lästal till oss i matten, förankrade i vår egen verklighet snarare än i köttfärs med hektopris och annat som ofta blev alltför abstrakt.

    Talet såg ut såhär:

    Du och din kompis har får en femkronorssedel (de såg ut som en mindre variant av femtiolappen) att köpa glass för. Ni vill dela rättvist. Vilken glass väljer ni då?

    Och svaret skulle vara en av de glassar som kostade två och femtio, förmodligen päronsplitt, 88an och någon mer.

    Min kompis var en kreativ människa, så vårt svar blev:
    En storstrut. Den är godast. Vi delar på den.

  2. Janis skriver:

    😀 Typiskt att en god pedagogisk tanke får ett oväntat slut!

    Femkronors-sedeln minns jag och jag tror jag har sparat någon rtill och med. Och så gammal som jag är så minns jag även 5-öringen – för den kunde man få 5 stycken ett-öres kolor på farbror Everts tobaksaffär! Nu minns jag också allt annat godis man kunde köpa hos farbror Evert … så nu ska jag inte vara så stöddig när jag pratar om att inte köpa godis på ICA på rasterna … 😉

    • Morrica skriver:

      Min fröken var en mycket mycket klok fröken, och berömde oss för att vi löst uppgiften på ett sånt kamratligt sätt, jag minns att hon valde just det ordet.

      Jag uppmanar mina elever att låta bli lösgodishyllan. Det sprids en ruskig massa virus och bakterier där, folk hostar och nyser och pillar med otvättade fingrar, och sen stoppar vi det rakt i munnen och förvånas över att magsjukor och influensor sprider sig som löpeldar.

  3. Janis skriver:

    Jag undrar hur mycket virus det kan finnas på en sur godis som en elev kastar åt en tvärs över salen och som eleven tycker att jag ska ha? Är man en klok fröken om man mumsar på godisen eller är man klokare om man låter bli? (Jag åt godisen. Den var god.) /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: