Lärare, partitillhörigheten och partineutraliteten

Fil:Berg, Fridtjuv i VJ 10 1916.jpg

Jag TROR att Fridtjyv Berg först var lärare, sedan politiker, men jag är inte säker. (klickbar bild)

Kan någon hjälpa mig med ett dilemma jag har? Jag funderar över hur jag som lärare ska förhålla mig till politiken.

Frågar en elev vad jag röstar på så svarar jag vilket block jag tillhör, men jag går inte in på parti, än mindre diskuterar jag sakfrågor. (Eleverna är ju också lite unga och ännu inte så insatta (som min egen son, jämngammal med mina elever säger) och i mina ämnen kan jag ju lämna den politiska dimensionen därhän – även om den förstås finns där.) Jag möts av elevernas burop, eller glada tillrop. Jag möter elever som håller på partier som inte har något existensberättigande i en demokrati. Då är jag inte tyst, jag kommenterar inte partivalet men jag brukar ställa några motfrågor och berätta var jag står i fråga om invandringen, för det är ju alltid det det handlar om. Dödsstraff brukar jag inte heller hymla med om att det för mig är fel, fel, fel.

(Min son röstade som jag gör när de röstade i skolvalet … Så som många elever gör, gissar jag: Om man vill veta hur skolans elevers föräldrar röstar, så gissar jag att man kommer sanningen nära i ett skolval?)

Men, var var jag nu? Jo, jag känner att jag har någon slags gammal, tämligen ogrundad idé om att lärare ska vara neutrala. Ungefär som att de också ska vara så där liksom lite helgonlika – alltid säga det rätta, göra det rätta, tänka det rätta. Vilket jag förstås inser är jättefånigt och helt omänskligt, men ändå inte helt kan avfärdas om vi ska leva efter läroplan och kursplaner.

Att lärare skulle vara tysta om hur de står politiskt, det har jag i alla fall bestämt mig för att det gäller inte för mig. Oavsett allas rätt till valhemlighet. Frågar de, så svarar jag, även om inte i detalj. En stor del i detta beslut är min gymnasiesons upprörda rapporter hem om vissa lärares genomskinliga ståndpunkter som färgar samhällslektionerna. Å andra sidan är ju inte min uppgift att fostra elever till partitillhörighet. Det finns elever som ser upp till lärare och kanske skulle påverkas av lärares val av parti. Det kan finnas elever som inte skulle ta min undervisning på allvar om de anser att min politiska tillhörighet på något sätt diskvalificerar mig som undervisande pedagog, eller bara som en ”vettig” människa som man kan lyssna till och prata med . Det är just här som jag får problem med hur mycket av en lärares politiska sida som kan få ingå i lärarens yrkesroll.

Jag tittar bland valsedlarna till kommunalvalet – och där finns förstås lärare representerade i alla partier, ganska många till och med. (Förutom ND och SD, förstås och tack och lov.) Jag undrar om det för dem är ett problem att vara lärare och samtidigt politiskt aktiva?

Jag anser förstås att lärare ska ha rätten till en politisk åsikt, och rätten att engagera sig politiskt. Jag undrar bara hur politisk en lärare kan vara i skolan, hur man sätter gränser och förhåller sig till möjligheten att man indirekt eller direkt påverkar, både positivt och negativt.

PS Jag försöker komma undan med att säga att alla har rätt till sin åsikt, att världen inte är svart eller vit, men att väljer gör man först efter att man noga tagit reda på saker och kan argumentera för det man anser vara rätt . Det är inte lite jag begär; jag går till valurnorna i dag och inser att jag själv borde ha tagit reda på mer. Riksdags- och landstingsval har överskuggat kommunalvalet – vad vill de här hemma i min stad, egentligen? Jag lever inte som jag lär, det är också något att brottas med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: