Mitt lilla klassrum

skolbänkNu kanske du tänker att jag använder en härskarteknik mot mig själv, mitt lilla = obetydliga klassrum. Men så är icke fallet. Mitt klassrum är väldigt litet. Och om du läste mitt inlägg om elevgjorda planscher så vet du att jag är i full färd med att snygga till det.

Det här har jag gjort:
– Rensat väggarna och satt upp bilder som är tankeväckande, som gör att man drömmer sig bort och vill ställa frågor. Man kan använda dessa till bildpromenader och bildanalyser.
– Flyttat om böckerna i bokhyllorna. Jag märkte att eleverna bara plockade böcker från två fack – de i ögonhöjd. Alltså ställde jag böcker som jag vill att de ska läsa i de facken, och Pojken som kallades det, svårare böcker, böcker som de tycker är fula osv. i fack där man måste stå på tå eller böja sig. Det är kanske bara en knäpp förhoppning från min sida att de ska välja ”mina” böcker, men jag tänker att då har de i alla fall sett dem, och så börjar de botanisera mer bland titlarna.
– Plockat bort skräp. Här räknar jag in krimskrams som korgar och ”gulliga” saker.
– Tvättat väggarna.

Det känns väldigt bra att jag tar ansvar för den fysiska miljön, i alla fall i den mån jag kan. Medan jag funderade över klassrummet kom jag på att Pedagogiska magasinet hade ett temanummer om skolans fysiska miljö: ”Det sitter i väggarna”. Där finns en väldigt intressant artikel av Inge Mette Kirkeby som tar upp samspelet mellan arkitektur och pedagogik, att det som sker mellan väggarna påverkas väldigt mycket av väggarna själva.
Hon har utarbetat en analysmodell för att studera samspelet mellan människa och skola, mellan människor i en skola. Kirkeby kallar dessa för de fem rummen. Jag funderar, utifrån hennes fem rum, kring mitt enda.
Det sociala rummet. ”Arkitekturen strukturerar mötet med den andre” (s. 39). Mitt klassrum är litet, det gör att vi alla, trots att vi inte är mer än 6-8 stycken ändå kommer väldigt nära varandra rent fysiskt.
Handlingens rum. I ett rum finns det begränsningar för vad man kan göra. Mitt rum är litet, man kan inte flaxa med armarna, eller röra på sig för att lossa stela muskler. I rummet kan man göra nästan vad man vill, bara man sitter ner. Mitt i rummet står ett bord med stolar runt: här ska vi se varandra i ögonen. Det finns ett mindre bord för den som vill sitta ostört, men man hör allt som sker.
Det beteendereglerande rummet. Det här handlar om skolan som maktutövare, hur rummet är formgett eller möblerat i syfte att styra beteendet hos dem som vistas i rummet. Återigen spelar storleken in. Alla är alltid övervakade. Kirkeby skriver att ”Byggnaden medverkar till att reglera deras beteende i enlighet med både skrivna och oskrivna regler. Men i vår tid döljs det genom att lärare inte längre talar om det. Mitt klassrum säger: här ser vi varandra i ögonen, vi sitter runt ett bord och pratar. Ingen kan gömma sig, ingen behöver gömma sig.
Det betydelsebärande rummet. Här menar Kirkeby att skolan ”betraktas som samhällets förlängda arm”. Samhällets förväntningar på skolan finns med ända in i klassrummet: är skolan sliten eller fräsch? Har man byggt in flera skolor i skolan? Där jag jobbar har vi flera skolor i skolan och mitt klassrum är det lilla klassrummet i det stora. Är vi en mikroorganism? En utbrytargrupp? Utstötta? Skolan, menar Kirkeby, lägger grunden för den bild av samhället som eleverna får.
Det stämda rummet. Den här aspekten ”handlar om något icke handgripligt genom något handgripligt”, det vill säga den stämning som vi upplever att det finns i rummet. Vi tar in stämningen genom våra sinnen: hur är rummet ljussatt, målat? Är det tydligt att rummet är anpassat för den verksamhet som ska pågå i det? Jag har städat, satt upp bilder, sorterat bokhyllor och rensat bort skräp. Ljuset är valiga lysrör, omkring oss är det fönster och dörrar. Rummet blir som en egen liten bubbla.

Vad säger ditt klassrum?

Artikeln ”Rummet ramar in gemenskap, kontroll, sinnlighet” publicerades i Pedagogiska Magasinet 1/08 och finns som PDF-fil här (eller så söker du på Kirkeby hos Lärarnas Nyheter). Inge Mette Kirkebys avhandling, Skolen finder sted (Skolan äger rum) kom 2007 och finns att läsa här. På skolporten finns en intervju med Kirkeby, den kan man läsa här.

Advertisements
Comments
3 Responses to “Mitt lilla klassrum”
  1. Tweedelee skriver:

    Jag suktar efter ett klassrum som väcker nyfikenhet, där det finns adekvat material och som är ”mitt”. Våra klassrum ska användas till allt vilket gör att det inte finns någonting. Idag har jag sprungit som en galning för att ordna med saxar, ritpapper och annat material som kan tänkas vara användbart för att lära sig europas länder och huvudstäder. I mitt idealklassrum har jag en döskalle i ett hörn, min fina lilla giljotin i ett annat, snygga planscher på väggarna och en världskarta! Jag vill att eleverna ska komma in och känna en förväntan på att något spännande kan komma att hända. Jag drömmer!

  2. Tweedelee: Precis så! Man ska bli nyfiken på allt i klassrummet. och man ska känna att man får titta, peta på och fråga om allt som finns där. Inget säger ”Välkommen” som en giljotin! 🙂
    Anne-Marie: Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: