Varför den här läraren vill gå en kurs

"Book Love" av Miss Turner.

"Book Love" av MissTurner. Via Flickr, CCby-licens

Nämen det här handlar ju om mig!, tänker jag när jag läser Tysta tankars inlägg om lärare som vill gå på kurs istället för att lära sig själva. Han avslutar med:

Samtidigt som vi på ett ideologiskt plan odlar en starkt ideologisk figur som vi kallar ”det kompetenta barnet” som i samspel med andra själv erövrar och konstruerar sina kunskaper, tycks många lärare ha en ganska passiv och förmedlingspedagogisk syn på sitt eget lärande…”

Han svarar på sin fråga i sin egen fundering, om ni förstår vad jag menar. Det goda lärandet sker i samspel med andra, DÄRFÖR vill lärare gå på kurs. Vi (läs: jag) gillar inte att sitta hemma och klura ut grejer helt själv. Jag vill veta att det finns någon som kan mer än jag som kan knuffa, lotsa, utmana och kvalitetssäkra mig. Precis som vi lärare fungerar för våra elever. Lärare behöver faktiskt också lärare. Om jag sitter hemma på kammaren, hur vet jag då att jag bottnar i min kunskap? Hur vet omvärlden att jag bottnar i min kunskap?

Det finns säkert lärare som skulle vilja lära sig nya saker, men som inte hinner. En kurs skulle slå hål på schemat och ge läraren möjlighet till en organiserad lärandesituation. De är få, men de finns.

Sen tror jag att det finns lärare som använder kurser som en ursäkt för att inte lära sig saker. ”Det här med Fejsbukk och Gåggel… Man fattar ju ingenting. Hur ska vi lära oss om inte chefen ordnar fortbildning?” säger de och vet mycket väl att det inte kommer att hända, eftersom chefen anser att lärarna borde vara kompetenta nog att lära sig sånt. Jag läser den efterföljande diskussionen i Mats inlägg och där skriver Morrica att vissa koketterar med sin okunskap om IT och datorer. Fast de skulle aldrig kalla det för okunskap förstås, mer ett aktivt val. Mats tar också upp att det är märkligt att vuxna människor kräver kurser för sådant som tioåringar lär sig helt själva.
Då blir ju det här med digitala infödingar aktuellt. Kanske är det mer att greppa för någon som precis lärt sig att göra fetstil i Word, eller att ansluta en skrivare. Visst måste man ha en egen drivkraft för att lära sig nya saker, och jag skulle nog vilja sträcka mig så långt att tycka att man har en skyldighet att hänga med när det gäller IKT. Det är både sorgligt och irriterande att folk väljer att hoppa av tåget eller att inte kliva på det alls.

Jag fick själv hålla kurs innan sommarlovet. Det gick sådär. Några visade tydligt sin frustration över att bli tvingade att lyssna på sådant de redan kunde. Andra fick tusen nya idéer om hur de kunde förenkla arbetet inom arbetslaget och för sina ämnen. De gav mig beröm och var jätteglada. Den tredje gruppen fann det oerhört viktigt att komma fram till mig efteråt, när rektor var borta, och berätta för mig att det jag just pratat om inte hade någon som helst relevans för skolans värld. Det var totalt onödigt och de skulle absolut inte prova att jobba med verktyget jag presenterat. (Det är spännande när teknikfientlighet blandas med revirpissning.)

Så kurser? Ja, till mig. Vad vi ska göra med de hopplösa fallen vet jag inte.

Annonser
Comments
14 Responses to “Varför den här läraren vill gå en kurs”
  1. Mats skriver:

    Tack för sammanfattningen!
    Det var nog en drastisk rubrik och jag är glad att du nyanserar.

  2. metabolism skriver:

    Tack! Det är intressant att det verkar finnas två läger bland lärare när det gäller fortbildning: Vi som vill ha fortbildning och Vi som inte vill ha fortbildning men gärna gnäller om att vi inte får någon fortbildning…
    /Monica

    • Jan Lenander skriver:

      Jag tycker om att få tänka efter själv vad jag behöver för fortbildning och leta upp sådant som ger mig tillräcklig utmaning och allt emellanåt gnäller jag över att det är för lite pengar till fortbildning. Riktigt irriterad inombords kan jag känna om jag upplever att jag utsätts för indoktrinering.

      I våras sa läraren på en kurs att det är lättare att undervisa heterogena grupper och hävdade sen att det var allmänt vedertagen forskning. Det finns nästan ingen lärare som tycker att alla sorters heterogena grupper är lättare och ingen forskning som stöder denna tes. Jag tror att många som inte vill ha fortbildning kan vara negativa av liknande upplevelser.

      • metabolism skriver:

        Jag vill också gärna själv bestämma vad jag får för fortbildning, det är ju trots allt jag som ska lägga tid på den. Samtidigt så tänker jag att det är lätt att bli insnöad och bara välja en typ av kurser, eller ett visst ämne inom sitt ämne så att ens kompetens blir (i brist på bättre ord) för snäv.
        /Monica

      • Jan Lenander skriver:

        För mig är det nog snarare arbetsgivaren som vill begränsa vad som räknas, då jag älskar kunskap och gärna ger mig i kast med just det jag tidigare inte gjort.

  3. Jan Lenander skriver:

    Jag är en stor förespråkare av lektionsundervisning där man interagerar med en hel klass. Jag tycker det är en så härlig känsla när man får igång dynamiken och alla bra grupparbeten etc. startar i att den stora gemensamma aktiviteten. Tack för en bra skriven inlaga om detta.

    Hos Mats kommenterade jag också det rimliga i att lärare kan vara motsträviga när det gäller uppifrån pådyvlad kunskap. Det är inte alltid förslagen uppifrån är så väl genomtänkta och vi lärare har ofta för lite tid för allt som behövs.

    • metabolism skriver:

      Visst är det så att direktiv uppifrån ibland möts med direkt skepsis. Eftersom jag är ny så stör jag mig inte lika mycket på föreläsningar och workshops som de gamla rävarna (alla som jobbat längre än 2 år, haha). Jag vet inte vad motviljan bottnar i, om man suckar och stönar på ren jävelskap bara för att sparka uppåt eller om det handlar om att man ”vet” att föreläsningen inte kommer att förändra arbetet på skolan, eller om det är så att man tycker att sin egen undervisning är så jäkla perfekt att man tar kompetensutveckling som en personlig förolämpning…
      /Monica

      • Jan Lenander skriver:

        Jag har bara arbetat som lärare i 7 år så jag tycker fortfarande att det känns roligt för det mesta men jag har hunnit med ett och annat stolpskott.

        En skolverksrepresentant som försökte att trixa bort en fråga om betygsinflation med att fråga om det var deflation det handlade om och sen sa att det existerar inte någon inflation resten av föredraget andades samma översittarattityd. En framtidsforskare som började prata om att elevernas skulle vandra fritt och så skulle lärarna bara vara till hands men framför allt var det dåligt av oss att inte ordna mängder av praktiktid ute på företagen, han visste förstås inget om kursplaner eller hur stort arbete som läggs ner på att ordna praktikplatser. Jag hade en gästföreläsare som höll en heldagsföreläsning om PBL och mängder av basgrupper och annat och hävdade att det var en överlägsen metod i alla situationer men själv använde hon den inte för att lära oss.

        När jag reagerat så har de som varit med längre bara sagt att det är som det brukar vara. Det verkar gå långt tillbaka i tiden som man behandlat lärare obehagligt respektlöst.

        • metabolism skriver:

          Det är tråkigt att vissa föreläsare har en översittarattityd. Det visar ju på att man inte litar på att lärare är kompetenta nog att kunna diskutera eller reflektera kring sitt eget yrke och sitt kunnande. Om man ständigt upplever att man blir mästrad unde fortbildningar så är det inte konstigt att man får en negativ inställning till det.
          Det som är tråkigt är ju att man, i och med den attityden, bidrar till försämring eller till att ingen utveckling sker. Eller så får man försöka sig på utvecklingsarbete utanför fortbildningen.
          /Monica

          • Jan Lenander skriver:

            Jag hittar många egna vägar till kunskap och använder exempelvis bloggar kombinerat med att läsa skol- och forsknings- rapporter som ett sätt att samla in fakta och sen befästa den med diskussion.

  4. Tweedelee skriver:

    Jag tycker om att gå på kurs, men det får inte vara den typen av kurser där man uppmanas av föreläsaren att diskutera med varandra för att se vad och om vi förstått något (kurs i PBS). Det jag saknar är kurser i mina respektive ämnen, jag vill kunna ta del av ny forskning och gärna åka till Tyskland… Det förekommer dock oftare att det är lite mer fluffiga och blommiga kurser om hur man ska låta eleverna vandra, praktisera och ta ansvar än erbjudanden om tysklandsresor eller kurser i ny historisk forskning…

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] nu är jag i alla fall på kurs. Det har pågått flera (två) diskussioner om lärare och kurser här på metabolism och på Tysta tankar. Nu är jag i alla fall […]

  2. […] menade att lärare tjatar om att få åka på kurs som en ursäkt för att slippa lära sig saker. I ett inlägg här på bloggen svarade jag honom att det finns stora poänger med att åka på kurs. Ofta hinner man inte ägna tid åt fortbildning […]

  3. […] menade att lärare tjatar om att få åka på kurs som en ursäkt för att slippa lära sig saker. I ett inlägg här på bloggen svarade jag honom att det finns stora poänger med att åka på kurs. Ofta hinner man inte ägna tid åt fortbildning […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: