Läraryrkets charm – ovissheten

slänggunga

Gröna Lund - en annan institution

Några dagar innan sommarlovet skulle börja frågade en kollega mig vilka ämnen jag skulle undervisa i i höst. Det visste jag inte riktigt, svarade jag, det enda som var säkert var att jag skulle jobba kvar.
Det är märkligt med det här jobbet, sa hon, man vet inte hur nästa läsår ska se ut. Man vet inte vilka elever man har, hur många grupper eller vilka ämnen och skulle man veta det så kan det ändå ändras på ett ögonblick. Så är det inte i andra branscher, där har man sina uppgifter och ansvarsområden, man har sin arbetsplats. Hon avslutade med att konstatera att osäkerheten är ganska jobbig samtidigt som det är en del av spänningen med yrket.

Jag tycker att det är intressant att skolan, som ofta beskrivs som seg, sen, trög och långsam ändå är så föränderlig. Ibland går det jäkligt fort. Ibland tar stora förändringar inte mer än ett par minuter. Förändringarna får kanske inga stora konsekvenser för skolan som institution, precis som att en sticka i fingret inte påverkar andra kroppsdelar, men på den enskilda arbetsplatsen kan konsekvenserna bli enorma.

Den här rörligheten, eller ovissheten, kommer som en nyhet för dem som tror att man väljer läraryrket på grund av stabiliteten. Kanske har yrket kommit att förknippas med de stora fasta byggnader vi jobbar i, som att vi som vistas där inne är en förlängning av teglet och betongen.
Det är rätt märkligt att yrkets faktiska natur – flexibelt, på språng, dialogiskt – måste slåss mot bilden av skolan som byggnad.

Annonser
Comments
3 Responses to “Läraryrkets charm – ovissheten”
  1. Janis skriver:

    Intressant! Det får mig att tänka på hur stor del de enskilda lärarnas förändring/rörlighet påverkar institutionen skolans förändring/rörlighet …

    Om man byter ämnen och klasser gång på gång – nya elever att lära känna, helt nya planeringar att göra – hur mycket kraft finns det så kvar till det stora förändringsarbetet: skolutvecklingen?

    Och hur bra blir undervisningen? Jag tänker på mig själv som hade 6 (!) lärare i språk under högstadiet och aldrig lärde mig någon franska. Så illa är det sällan, men det är inte helt ovanligt att man har en ny ämneslärare en, två eller till och med 3 gånger i högstadiet. Tänk så mycket energi som både elever och lärare lägger på att lära känna varandra, det är både elever och lärare som måste vara rörliga till sin natur – men kanske inte precis på det sätt som man hade önskat …

  2. Jan Lenander skriver:

    Det är intressant med den här vinklingen på vårt uppdrag. I mina kontakter med politiker våras stötte jag på många som tyckte att lärare inte förändras nästan alls. Det är underligt när jag känner att vi har ett av de yrken som kräver störst flexibilitet.

  3. metabolism skriver:

    Kan det vara så att skolbyggnaden och våra ämnen skymmer sikten även där? En svensklärare anno 2010 gör i mångt och mycket andra saker än en svensklärare anno 1970 men är fortfarande en svensklärare. Och eftersom folk ser på lärare genom sin egen skoltids glasögon så verkar det vid en första anblick som att ingenting förändrats…
    /Monica

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: