Att vara tillbaka II

Jag stjäl Monicas rubrik och tema: för jag har också kommit tillbaka! Till en ny termin och till skolan där mitt första år som lärare utspelade sig. Med nya krafter och nya insikter.

De första dagarna innebar planering av terminen; mera om stoff än om planering, om sanningen ska fram. Jag har stora koncentrationsproblem när det kommer till att planera hur jag ska lägga upp det, så där almenacksmässigt. Men jag har huvuddragen i huvudet och mycket material att forma lektionerna runt, och idéer om vad vi kan göra – bara jag får ner det också på papper och smartboard, i sinom tid, så det ordnar sig nog.

Dagarna innehöll föreläsningar, konferenser och möten. Fler än vad jag hade väntat mig, men det är jag ju också van vid nu: att det händer saker hela tiden som man inte planerat in i sin almanacka. Att det nu till och med händer  innan eleverna kommit är en bra påminnelse om det som komma skall: man har aldrig en aning om vad som ska hända den här dagen!

Min ”har alltid med mig”-pärm är ett mönster av listor för olika bruk. Min nyuppfunna ”stoff”-pärm innehåller både det material som är färdigt att använda och utkast till det som ska göras. ALLT jag behöver ligger på usb:n. I en jädrans bra ordning med klockrena filnamn. Material ligger uppkopierat i mappar i klassrummet, tomma pärmar som väntas på att fyllas och sorterade böcker står i snygga rader. Schemat och matlistan sitter på anslagstavlan, klasrummet är ommöblerat. Förbrukningsmaterialet är påfyllt, den trasiga häftapparaten utbytt. Till och med returpapperslådan står på plats.

Trots all effektivitet inser jag att jag glömt ett par grejer när jag åker hem den första veckans fredagseftermiddag. En av dem riktigt viktig. OK, så är det. Inse: du kommer aldrig att ha 100% koll. Det här läsåret kan jag nog bättre leva med det. Det ordnar sig, saker blir gjorda även om de inte alltid blir gjorda när man helst hade velat. Ingen elev kommer att dö för att jag glömt. Alla mina tillkortakommanden har inte en sådan oerhörd påverkan på elevens skolvecka, skolgång och resten-av-livet-liv. Som jag kände att de hade, under mitt första år. Jag kan inte mer än att göra mitt bästa.

Eleverna brukar vara hjälpsamma, de får hjälpa mig att hålla reda på vilka datum jag skriver på tavlan, och tolka ”nu på torsdag ” till ”nu på fredag” om det är mer logiskt, det är sån’t jag kan ha svårt för när hjulen snurrar snabbt. Men nu har jag grundstrukturen klar på ett helt annat sätt än förra året (då jag knappt hade någon alls) och erfarenhet av hur man inte ska göra, så jag tror inte att de behöver vara så överseende med mina brister i höst som de var då, jag tror faktiskt att jag kommer att göra allting mycket bättre. Jag är övertygad om det, och då tror jag att det finns stor chans att det blir så.

Efter några dagars förberedelser kommer så eleverna. Kul att se dem alla igen! Jag behöver inte plugga namn och uppstarts-rutinerna är inte helt nya och okända; allt är välbekant men ändå nytt.  Och nästa vecka börjar lektionerna på riktigt! Det är bara att köra!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: