Det osynliga jobbet

Hans Tillbergs "Blir du lönsam, lille vän?" med den klassiska buss-möbleringen; aka kollektiv förmedlingspedagogik - klicka för att läsa vad jag en gång skrev om det.

Jag försöker möblera om klassrummet. Det är inte det enklaste. Det ska ju passa flera olika klassser med olika behov.

Och alla ska kunna se framåt mot Smartboard och whiteboard, samtidigt som jag vill att de ska kunna se varandra i stället för varandras ryggar. Jag vill möblera för samarbete och dialog, men vet samtidigt att det finns några som behöver arbeta ostörda.

Bokhyllan får inte bli  blockerad, den måste vara lätt att nå. Det ska vara lätt att slå sig ner vid datorhörnan utan att störa de som sitter närmast. Papper- och hålslagarhörnan ska också nås av alla utan att de som sitter närmast störs av trafiken.

Ett par kvadratmeter till så vore det inga problem.

Bordsplaceringen har jag inte ens börjat med. Jag undrar om någon som aldrig knepat ihop en placeringslista kan förstå hur knepigt det är. En del lottar, det tycker jag är svårt att göra. Jag vill helst att de sitter där de själva vill. Det fungerar ibland. Men för det mesta grunnar jag länge på de ultimata, pedagogiska placeringarna. Och sedan, efter några veckor, så vill eleverna förstås byta plats igen, och då är det dags att grunna igen. Men det är en sak jag ska prova den här terminen: experimentera och se vad som händer om jag inte grunnar så. Om det verkligen blir någon större skillnad?

Mycket tacksam om ni delar med er av era erfarenheter!

Uppdatering 18/8: Anne-Marie Körling har också skrivit om klassrumsmöblering: läs här.

Jag har vistats i Anne-Maries klassrum och det var ett härligt rum för lärande. ”Härliga rum för lärande” kan jag väl tyvärr inte kalla mitt och de flesta andra klassrummen på skolans högstadium, även om de är relativt fräscha, trevliga och försedda med fantastiska smartboard-tavlor. Det svåraste är att ge eleven möjlighet  ”att fritt röra mig och byta plats för att själv ansvara för mitt lärande”. Det saknas både golvyta i klassrummen, möbler och grupprum. Det är beklagligt; många elever behöver sträcka på benen, en del läser mer koncentrerat om de får läsa gåendes eller sitta lite avsides. till exempel. En bättre skola kan också innebära fler kvadratmetrar och ändamålsenligt möbler!

Annonser
Comments
3 Responses to “Det osynliga jobbet”
  1. Tweedelee skriver:

    Ibland har jag verkligen tänkt till, den behöver sitta si och den så, de ska inte vara nära varandra och de där två trivs ihop, det pusslas och det grejas, och sen blir det bara pannkaka! Ibland får barnen dra namnlappar ur en skål och ibland låter vi två elever utföra uppdraget. Kort sagt, vi gör olika varje gång. Är gruppen väl formad spelar det ingen större roll, då kan de sitta med vem som helst, men känner man vibbar av något annat måste man styra lite mer. Usch, det där måste jag också göra…

  2. Min (lilla) erfarenhet är att det är bra att låta eleverna veta att det är tillfälligt och att ni byter om 5 veckor, och då får eleverna själva bestämma placeringarna (välj ut 2-3 stycken som blir ansvariga, i slutändan godkänner du och kommer med ändringar om det skulle behövas, tex. om du vet saker om eleverna som eleverna inte vet). Nästa gång bestämmer du platserna.
    Placering handlar ju också om vilken typ av verksamhet du tänker dig. Ska de prata med varandra? Jobba ihop? Tror du att den blyga skulle våga prata med den tuffa? Tror du att den som är rädd och osäker skulle vinna på att sitta bredvid någon som är lugn?
    Det jag funderar på är hur långt upp i åldrarna man ska ha bestämda platser. Absolut på högstadiet, tänker jag, men på gymnasiet vet jag inte riktigt. Det känns som att de är så stora att de kan placera sig själva. Sen vet jag ju att det inte alltid är så i praktiken.

  3. Janis skriver:

    Jag kom fram till att möblera lite ”konstigt”, eller annorlunda mot de olika möbleringar vi hade förra läsåret – så att det känns nytt och nystart, fastän vi har samma klassrum.

    Och att med smartboardens verktyg enkelt och snabbt lotta hur de ska sitta! I programmet finns en slumpgenerator: mata in namnen, tryck på knappen och vips så har du gruppindelningarna klara. Man kastar ett öga på förslaget och om två som absolut inte ska sitta nära varandra lottats tillsammans så trycker man bara för ett nytt förslag. Jag tryckte bara 😉 5 ggr för en klass tills det blev ok, och det tog bara någon minut! Sedan tar jag in pedagogiska hänsyn när jag ser hur de nya konstellationerna fungerar och efter att ha lyssnat runt.

    Jag kom från en praktikskola där det inte var bestämda platser på högstadiet, och där det fungerade bra. Det är så olika, det är väl inte åldern utan annat som avgör. När jag gjorde det i mina egna klasser fungerade det ibland, ibland inte, och ibland absolut inte alls. /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: