Lärande sker i meningsfulla sammanhang

Posted by Janis on augusti 14, 2010 · 1 kommentar 

Anne-Marie Körling skriver  om att läroplanens mest missförstådda ord är LUST, som i det lustfyllda lärandet, läs här.  Ordboken definierar ordet lust till en önskan att pröva något, och det ger Anne-Marie vägledning i hennes pedagogiska arbete: ”Eleverna ska få pröva och försättas i prövande. Att lära sig är lustfullt först när man erövrat kunskaperna och kan använda sig av dem och omsätta dem till något. Jag tänker hellre på de pedagogiska möjligheterna som vilar i orden VILL, KAN och VÅGAR!”

Lusten till lärandet och det lustfyllda lärandet får mig att tänka på den subjektiva relevansen. Att lärande sker i ett sammanhang som är meningsfullt för individen. Anne-Marie skriver om att det lilla barnet lär nytt för att det intresserar sig, för att de vill något. Det är inte alltid lustfullt, det kan vara mödosamt och frustrerande. Men viljan finns där.

Det är Jon Smidt ( Seks leser på skolen. Hva de søkte, hva de fandt, 1989) som myntat uttrycket den subjektiva relevansen. Det han avhandlar är läsningen, men jag anser att begreppet är överförbart i alla skolans kunskapande sammanhang.

Smidt talar om texterna man läser i skolan och menar att de inte nödvändigtvis behöver vara ”nära” eleverna (som i igenkänning).  Det viktiga är att ”det tändes ett slags hopp om lust eller lycka genom arbetet” ( Smidt,  s. 33 ) Det handlar inte om ögonblicklig lustuppfyllelse vilket vi ska se lite längre fram. Det handlar om att ”all verklig kunskapsutveckling förutsätter en upplevelse av det man håller på med är viktigt och angår en på ett eller annat sätt”. (ibid) Vad detta är, detta angelägna, är förstås olika och hör hop med individernas  personliga behov och deras inlärda hållningar till vad som är viktigt i vårt samhälle.

Jon Smidt skiljer på fyra olika typer av subjektiv relevans och Lotta Bergman sammanfattar dessa i sin studie ”Gymnasieskolans svenskämnen – en studie av svenskundervisningen i fyra gymnasieklasser” (2007), och här kan man i de två sista punkterna se att lustuppfyllelsen inte nödvändigtvis behöver infinna sig omedelbart:

.

 Social relevans – har med grupptillhörighet och relationer till lärare och

klasskamrater att göra.

 Tematisk relevans – hör samman med att själva ämnet angår.

 Allmänbildningsrelevans – en strävan efter att bli allmänbildad (genom

internalisering av samhälleliga vuxennormer).

 Kvalificeringsrelevans – att kvalificera sig för vidare utbildning.

.

Samtidigt som Smidt såg alla dessa olika subjektiva relevanser i sin studie så har vi väl alla läst om hur hjärnforskningen visat på att tonåringar har svårt att tänka långsiktigt, eftersom hjärnan helt enkelt inte fullt utvecklad för detta förrän i 25-årsåldern. Här har alltså skolan ett av sina viktigaste uppdrag: att agera vägledare; att påminna om och peka på framtiden. Och att hjälpa eleven våga tro på relevansen i studierna som kan kännas meningslösa, och att inse att allt inte behöver vara kul, underhållande och bekvämt för stunden.

.

Men det räcker förstås inte bara med att vi berättar hur bra dessa kunskaper är att ha. Som pedagoger har vi liksom eleverna ett VILL, KAN,  VÅGAR. Vi måste vilja, kunna och våga skärskåda vår undervisning; lägga den, prestigelöst, under lupp. Vi måste vilja, kunna och våga låta frågorna VARFÖR, VAD, HUR   och FÖR VEM stötas och blötas, och aldrig låta dem besvaras med ett DÄRFÖR eller att det alltid gjorts så.

.

.

(Detta ”meningsfulla sammanhang” är ett mantra som genomsyrat vår lärarutbildning. Ett mantra som varit, det ska erkännas, tungt att bära det förstå året. ”Meningsfullt! Ja, självklart! Men HUR *** gör man allt meningsfullt?!” har vi svurit både en och två gånger, Monica och jag.Stundtals har jag fått lägga meningsfullheten åt sidan och bara jobbat för att hålla näsan ovanför vattenytan. Nu försöker jag hitta tillbaka till att jobba mer för meningsfullheten.)

Arkiverad under Janis, Skola · Tagged with motivation, relationskompetens, subjektiv relevans