En (inte längre fullt så grön) lärare gör sig redo för en ny termin

bild från kesher.org.ukNu närmar sig skolstarten –  åtminstone för lärarna,  eleverna har ännu lite ledighet kvar innan det är dags.

Det har varit dåligt med skolbloggandet för min del denna sommar, men det betyder inte att jag helt glömt skolan (även om jag också tagit helledigt från allt vad skola heter för att fullständigt rensa skallen, jag har ju semester!). Jag håller mig nytänkande och uppdaterad genom andra skolbloggar; jag läser Anne-Marie Körlings och Christermagisters  ( i bloggrollen) med flera. Där lär jag mig mycket, hålls uppdaterad över skolfrågor och får tankematerial. Jag har läst några böcker och många artiklar. Och nu den sista tiden har jag också planerat inför höstterminen, samlat och skapat material och funderat över vad, hur, varför och för vilka utifrån kursplanerna. Läst ungdomslitteratur som ska arbetas med i klassrummet. Det har varit riktigt roligt och jag känner mig lite otålig över att sätta igång. Men först behöver jag några dagar på skolan, för att förbereda lite till, möblera nytt klassrum och köra kopiatorn varm. Plus det andra,  fortbildningen och det gemensamma planerandet samt den aviserade hemliga aktiviteten.

Mitt första år är passerat och jag har lärt mig massor så jag känner mig säkrare den här hösten än den förra: vissa misstag kommer jag då aldrig att upprepa (även om jag kommer att göra nya). Jag känner eleverna, kollegorna, skolans rutiner och lokaler, och nu får  även jag en medmentor; det ska bli skönt att vara mindre ensam. Och denna gång har jag hunnit bekanta mig med läromedel och haft tid att planera.  Nu ser jag fram emot att kunna lägga mer kraft på annat, på det viktigaste –  på innehållet i undervisningen – när allt inte är nytt och ofta okänt. Jag har också bestämt mig för att mer våga tro på mig själv och det jag gör.

I höst kommer jag göra allting rätt, sa jag till min arbetslagsledare när vi skildes åt för sommaren – och både hon och jag skrattade för det vet vi ju båda att så kommer inte ske. Men jag kommer att fortsätta göra mitt bästa, och nu kommer mitt bästa att vara bättre. Jag behåller det som fungerat, struntar i det som jag gjort mer pliktskyldigt eller osäkert, och allt det jag erfarit och nu hunnit reflektera har jag tagit lärdom av.

Jag har bestämt mig för att vi ska fira när vi träffas igen, mentorsklassen och jag  –   för varför är det bara skolavslutningen som firas med sång och glass?

SKOLSTARTEN MÅSTE JU OCKSÅ FIRAS!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: