Min hög med böcker

bokhögen

Det här är det ena lasset. Det andra ligger utspritt över lägenheten.

Två lass med böcker bar jag hem innan sommarlovet. Att läsa dem går inte lika fort som jag trodde att det skulle göra. Tänk att man tänker samma sak varje år: jag ska läsa en miljon böcker. Men vad sjutton, hellre några än inga.

John Ajvide Lindqvists ”Hanteringen av odöda” och ”Låt den rätte komma in” (äntligen) var rätt trevlig läsning. Där ser jag stora möjligheter att göra roliga grejer med eleverna. Båda böckerna tar upp väldigt många aspekter av vad det är att vara människa. Magnus Nordins ”Förföljaren” lämnade mig lite förvirrad över ungdomslitteratur. Vad är egentligen bra ungdomslitteratur? Är det sånt som jag gillar eller sånt som eleverna gillar?

Förhoppningsvis får jag sätta ”Boktjuven” av Markus Zusak (recension SvD) i händerna på en elev i framtiden. Janis son tyckte att det hände för lite och tröttnade. Kanske kan det ha berott på åldern? Jag vet inte. Men boken är helt fantastisk. Jag längtar till omläsningen.

Jag är också mitt uppe i Mare Kandres ”Aliide, Aliide”. Det som jag gillar med Kandre är att hennes språk är så tjockt. Hennes miljöer är ofta varma och kvava och det liksom sipprar ut genom boksidorna. När man läser Kandre så blir luften omkring mig också tjock, det blir kvavt.

Vanligtvis läser jag en bok i taget, men på sista tiden har jag parallelläst flera stycken. Jag skulle tro att det är min pedantiska sida som tagit sig uttryck på det sättet. Det kan också vara Alfons Åbergs pappa och hans ”En sak i taget” som fastnat i mitt huvud. Nu har jag lyckats bryta det där och upptäckt att det faktiskt blir ännu roligare att läsa. Bredvid sängen ligger därför Daniel Kehlmanns ”Världens mått” om vetenskapsmännen Humboldt och Gauss, lingvisten Mikael Parkvalls ”Lagom finns bara i Sverige” om språkmyter. Den kommer att bli mycket användbar. Tänk om man kunde skriva en lika bra dagbok som Virginia Woolfs  ”Ögonblick av frihet”. Visserligen är den ett destillat av flera års dagboksskrivande, men ändå. Underst i högen ligger Peter Englunds ”Ofredsår” och utgör en solid bas för hela bokhögen.

Med största sannolikhet kommer jag inte att bli klar med böckerna på en månad. Jag får trösta mig med att det inte är storleken på bokhögen som räknas, utan hur man använder den. Den får mig onekligen att se väldigt ambitiös ut.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: