Etik, moral och sexköp

Etik och moral har jag haft anledning att fundera över de senaste dagarna. Moraliska frågor handlar om rätt och fel, gott och ont, om vad man bör göra eller inte bör göra, om något så tråkigt som ”plikt”. Och om något så svårt, men ändå självklart, som rättvisa.

Moral och etikett är två begrepp som är svåra att hålla isär. Moral kan sägas vara en persons (eller ett helt samhälles) etiska normer; vad som är OK eller inte. Så det säger sig själv att vad som är moraliskt eller etiskt ”rätt” varierar. Det som är moraliskt rätt hos en är moraliskt fel hos en annan. Det är det som gör moral och etik så svårt.

Om man skulle våga sig på en dagsaktuell deskriptiv etik, att beskriva de moraliska uppfattningar som gäller  i vårt samhälle i dag, tror jag man skulle kunna komma till väldigt olika beskrivningar beroende på vem den skrivande själv är. Att helt objektivt beskriva moral/etik låter sig knappast göras. Tittar vi på den senaste stora affären, Littorins påstådda sexköp av en prostituerad, finns det en mängd olika tolkningar av vad i affären det är som är omoraliskt/oetiskt, rätt eller fel:  Littorins handlande, både sexköpet och hur han sedan förklarar sin avgång. Att den f.d. prostituerade kommer med sin beskyllning först nu. Medias (och då särskilt en tidnings ”sensations”-) journalistik. Att inte skilja på privatpersonen Littorin och politikern Littorin. Eller att inte vilja skilja på dessa. För att bara nämna några de moraliska aspekterna i denna affär –  och utan att ens egentligen gå in på prostitutionsfrågan, och ännu mindre på diskussionen om statliga bordeller som nu återigen aktualiserats.

Att man själv tar ställning för en viss moralisk ståndpunkt, samt undersöker och diskuterar hur man motiverar olika moraliska ståndpunkter kallas för normativ etik. Tyvärr stannar den normativa etiken för många endast vid den första delen; att ta ställning för en viss ståndpunkt. Att undersöka och diskutera hur man motiverar denna sin ståndpunkt, det hoppas man ofta över, om inte helt så åtminstone delvis.

Kanske för att meta-etiken –  att analysera innebörden av de moraliska nyckelorden (rätt/fel o.s.v.) är så svår. Kanske för att det bland de flesta är fullt acceptabelt att argumentera för sin ståndpunkt utan att egentligen ha några genomtänkta, verkliga argument. Man går på magkänsla. ”Dödsstraff åt mördaren!” ”Kastrera våldtäktsmannen!” Eller ”stackars sexköparen, vad han måste skämmas; han är ju inte mer än människa!”

Jag går också ofta på magkänsla. Men sedan brukar jag gå till ”det kategoriska imperativet” för att kontrollera om jag styrs av min mage enbart, eller av en grundfilosofi som jag reflekterat över och som jag tycker håller i de flesta situationer. Om denna Kants test av handlingsalternativ skrev jag om här. Där har jag också skrivit om Rawls teori om ett rättvist samhälle, hans frihets- och jämlikhetsprinciper, och inte minst citerat hans ord:

”De som har gynnats av naturen får, oavsett vilka de är, dra nytta av sin större tur endast när de därigenom förbättrar situationen för dem som har dragit det kortaste strået.”  (John Rawls)

I sexköpssammanhang skulle det kunna tolkas som att den som gynnats av en sådan god ekonomi att denne har råd att betala 2 000,- inte får  dra nytta av den som dragit det kortaste strået och behöver sälja sin kropp för att få pengar. Min moraliska ståndpunkt i fråga om sexköp är att sexköp inte förbättrar situationen för den som säljer sex (annat än möjligen ekonomiskt, materiellt och även i vårt uttalade konsumtionssamhälle, är inte detta allt), och att en persons frihet aldrig får inkräkta på en annans frihet; att det handlar om jämlikhet och rättvisa. Det kan finnas människor som säljer sex helt frivilligt, utan bakomliggande trauman, utan psykologiska förklaringar och utan men efteråt. Men eftersom det mycket sällan är så enkelt och så länge människohandeln är så utbredd som den är, så ser jag sexköp som en omoralisk handling. Dessutom olaglig i Sverige. Även om det är en stackars deppig man mitt i en skilsmässa som köpt sex och mest bara ville ha lite mänsklig tröst. Prostituerade fungerar ju ofta som terapeuter, sägs det, men det finns faktiskt andra slags terapeuter (eller vänner) att söka hjälp hos, som ger hjälp och stöd  –  men utan att ta av sig trosorna. Sexualdriften kan man ta hand om själv, ensam på sin kammare. Samlag är inte en mänsklig rättighet. Att tala om människors frihet att köpa och frihet att sälja sex när så många far illa i sexindustrin, det är omoraliskt enligt min moraliska ståndpunkt.

Uppdatering: För att förtydliga mig: som jag skrivit här ovan är Littorins sexköp ett påstått brott. Ingen känner till sanningen, det ev. brottet är dessutom sedan länge preskriberat, och ingen är skyldig förrän skulden bevisats. Det jag i huvudsak diskuterar här ovan är sexköp och prostitution – jag har lyft den frågan, lämnat frågan om en enskild för sexköp anklagad minister . För att i diskussionerna om Littorinaffären kommer röster om legalisering av prostitution upp, som ”ett brev på posten”.

Det är synd att det varit så svårt att för de allra flesta, inklusive mig, att hålla isär alla dimensioner i ”affären”. Sakfrågorna hade vunnit om en sak i taget hade diskuterats, och hållits isär.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: