Lagstadgad anmälningsskyldighet

Under temat ”utsatta situationer” på Bris hemsida för vuxna, Barnperspektivet, står att läsa om vad man ska göra om ett barn misstänks fara illa och man

” …enligt lag har anmälningsskyldighet?

Du är skyldig att anmäla [länk till socialtjänstlagens verksamhetsramar] din oro för ett barn. I socialtjänstlagen finns beskrivet både om hur privatpersoner och anställda som arbetar med barn (eller är anställda i en verksamhet som rör barn, till exempel sjukvården) ska gå till väga om de misstänker att ett barn far illa. Medan lagen säger att privatpersoner bör anmäla, är det en skyldighet för vissa anställda att anmäla, till exempel lärare, barnmorskor, förskollärare, psykologer med flera. Det gäller även om man arbetar med barn inom en privat verksamhet.

Om du i din tjänst omfattas av anmälningsskyldigheten är det bra att känna till vilka rutiner det finns på din arbetsplats när ni är skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten. Finns det inga rutiner, så diskutera frågan med din chef. Att i förväg ha tänkt igenom och skaffat sig kunskap om hur man bäst går tillväga är en stor hjälp när det väl händer. Rutinerna kan man med fördel ta fram i samråd med någon från socialtjänsten, för att försäkra sig om att man gör sin anmälan på ett så korrekt sätt som möjligt.”

På många skolor är rutinen att skolpersonalen anmäler sina misstankar vidare till elevvårdsteamet eller direkt till rektor. Min undran är vad som händer om ärendet stannar där, och om den enskilda läraren har ansvar för att kontrollera att ärendet gått vidare? Jag undrar också över vilka konsekvenser det kan få för en enskild lärare om läraren själv anmäler, och anmälan då mer blir lärarens privata ansvar? (Även om jag förstår att inga sådana hänsyn ska tas, anmälningskyldigheten är ju lagstadgad.)

För rutinen att gå via EV-team eller ledning finns, som jag förstår det, delvis till för att skydda läraren (anmälan blir skolans i stället för läraren/privatpersonens). Rutinerna verkar vara så olika på skolorna, och jag minns inte (men jag har kanske antecknat eller kan läsa om det i kurslitteraturen?) vad som sades om detta när vi snabbt avhandlade det i utbildningen. Hur ser rutinen ut på DIN skola? Om det är lagstadgad anmälningsskyldighet måste väl tillvägagångssättet beskrivas mindre svävande än att olika skolor har olika rutiner? Det borde väl finnas en väl beskriven rutin som skulle gälla i hela landet, lika för alla skolor?

Och om det är i skolan och inte hemma som barnet far illa? Vad gör man då som lärare eller rektor? Förklarar att resurserna tyvärr saknas och rycker uppgivet på axlarna? Gör ett försök att söka mer medel från utbildningsnämnden och när man nekats så rycker man pterigen uppgivet på axlarna? Hur lagstadgad är anmälningsskyldigheten då, när det gäller skolan och budgeten?

Annonser
Comments
3 Responses to “Lagstadgad anmälningsskyldighet”
  1. Tweedelee skriver:

    Hos oss är det rektor som skickar anmälningarna, berörda handledare får alltid se vad han skrivit innan det skickas. Det brukar inte vara hos oss ärendet fastnar om man säger så… Och ja, anmälningsskyldigheten verkar upphöra om barn far illa på skolan, ”det finns inga pengar”.

    Hos oss ska fyra klasser bli tre till hösten, i samtliga tre klasser finns barn som mår bättre av mindre klasser och mer hjälp. Vem ska jag anmäla till?

  2. Skolans skyldighet är alltid att anmäla oro. Skolan ska göra en orosanmälan och socialtjänsten ska utreda. Vi pedagoger anmäler till vårt elevvårdsteam och rektorn står för anmälan. Om jag som lärare inte skulle bli tagen på allvar av min skolledning/mitt elevvårdsteam skulle jag inte tveka till att anmäla som privatperson.

    Är man osäker kan man alltid ringa till socialtjänsten och rådfråga. Så länge man inte nämner några namn kan man få råd utan att det blir en anmälan. Får du rådet att anmäla, försök övertala din rektor igen. Görs fortfarande inte någon anmälan, anmäl själv!

    Om man ska hårddra det hela spelar det ingen roll om du anmäler som privat eller i din yrkesroll. Om ett barn far illa och det kommr till en polisutredning så kallas du som vittne i form av privatperson, inte som yrkesutövare.

    Om barnet far illa i skolan? Där skulle jag aldrig rycka på axlarna, jag skulle kämpa med näbbar och klor. Det kan aldrig skyllas på pengar. Resurser kan omfördelas. Grupper kan förändras. Metoder kan förnyas. Vi har en skyldighet mot barnen och kan jag och min skolledning inte komma överens i en sådan viktig fråga då skulle jag anmäla till Skolverket och sedan se mig om efter ett annat jobb. På en sådan skola kan jag inte arbeta och behålla min yrkesstolthet.

  3. metabolism skriver:

    Du har så rätt så, så rätt, Anna! /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: