Jag är stark som en oxe

har jag just insett. En ofta väldigt trött och emellanåt mycket glömsk oxe, men ändå. Och  just i dag är jag stark!

Jobbar som en tok – utan att bli tokig eller krokig (annat än lite emellanåt, eller kanske några timmar per dygn utanför skoltid).

Men det finns ju så många glädjeämnen att glädjas över, i det här läraryrket!

Eleven som klarar G vilket jag  a l d r i g hade trott vara möjligt på så kort tid. Eleven som gjorde och sa en så kul grej så jag ännu skrattade när jag kom hem. Som jag fick skratta med en gång till i dag när jag berättade att jag skrattat så igår kväll, och när vi kom ihåg en annan grej eleven gjort som också var så kul. Klassen som var som små, tyst lyssnande, tända ljus och lyssnade och antecknade och gjorde övningen – utan knot. (Heter det så? Afasin ställer till problem, men med tanke på att jag började med bara bokstaven ”k”  så tycker jag ”knot” är en bra progression även om ordvalet är fel). Eleven som säger att han inte gillar ämnet men att de gillar mig (fast jag är inte så säker på att det egentligen gläder mig. Men det är ju ett bra läge att utgå ifrån.) Klassen som ”bara” fått leka hela veckan och ändå tjänstvilligt är med på noterna när jag vill göra ”en mer seriös grej”. Eleven som alltid jobbar fast jag vet att han egentligen inte vill (det låter konstigt, men formlueringsförmågan brister) och som avskydde ämnet i höstas.

När jag tänker på allt detta, så är det så mycket lättare att ta de tuffa sidorna. För ibland behövs verkligen en hårdhudad och stark oxe för att stå pall för andra saker som händer, eller saker som inte är så glada.

Och när jag tänker på hur ofta jag känner mig som en riktigt dålig lärare – då blir jag så glad när jag nu tänker att alldeles usel är jag kanske ändå inte – jag måste bara komma ihåg g l ä d j e n, för då blir jag ju genast bättre av ”bara” det!

Tack till alla unga glädjespridare i skolan!

Annonser
Comments
2 Responses to “Jag är stark som en oxe”
  1. Glädjen i jobbet betyder oerhört mycket. Vi får inte glömma bort att vi måste stanna upp och känna efter ibland. För då känner man det. Glädjen, alltså.

  2. Janis skriver:

    Sant! Och jag behöver också m e d ve t e t tänka på glädjen så att det andra inte tar över, det är så lätt att det blir så och det är tungt! Glädjeglasögonen på varje dag, alltså!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: