Mindre krystat, mer koll

En paradox: ju mindre jag planerar desto bättre går det!

Konstigt! Särskilt när det kommer från någon som ständigt kritiserar bristen på planeringstid. Men, och det ska starkt betonas, det jag här talar om måste ställas i relation till  en nyexaminerads specifika erfarenheter av planering, och har inte med saken i stort att göra. För lärare behöver gott om planeringstid och tiden är alldeles för knappt tilltagen. Därmed basta.

Vad jag talar om är i stället det överdrivna planerande en nyexad lärare kan göra sig skyldig till och som, faktiskt, hämmar undervisningen. Den planering som gör att man först tröttar ut sig något oerhört på att knåpa ihop material (som ju ändå är så där lagom bra, på grund av tidsbristen), en detaljplanering som egentligen mest gör att man forcerar och stressar fram saker på bekostnad av inlärningen.

Nu har jag insett att har jag bara förberett mig så där lagom mycket, så låter jag också saker och ting ta lite längre tid under lektionerna. Vilket bara är bra.

En stor brist i mitt resonemang är ändå att jag nu talar om lektioner som mest sker utifrån ett färdigt läromedel. Och har man inte ett riktigt bra läromedel så blir förstås lektionsinnehållet därefter. För många läromedel är ju alldeles förbaskat tråkiga. En del kan också vara röriga och med en svårförståelig progression. För att kompensera det måste en lärare ha tid att hitta och skapa annat material. Vilket för oss tillbaka till bristen på planeringstid.

Jag planerar mindre och det är bra, men jag saknar fortfarande tillräckligt med planeringstid för att kunna göra det som jag verkligen vill göra. Idéerna samlas på hög, men tiden saknas att göra lektioner av det. Men jag har i alla fall lärt mig något (frågan är bara varför det ska ta så lång tid?).

Nu återstår att sluta göra något annat som jag lägger krystat för mycket tid på. Hm, var ska jag börja?

Allt detta om överplanering, det visste jag redan innan jag började. Men det är visst så att man kan inte dra lärdomar från andras erfarenheter, man måste själv den vägen vandra.

Annonser
Comments
2 Responses to “Mindre krystat, mer koll”
  1. Mats skriver:

    Jag har gjort samma erfarenhet. Ibland handlar det om att våga släppa taget och vara närvarande utan att snegla på klocka och planering.

    Det finns en uppenbar risk i att detta förhållningssätt gränsar till övermod. Men små dikeskörningar tror jag är nyttiga.

  2. Stråhatt skriver:

    Jag tror att detta med att inte ha ”störtkoll” på allt gör att man blir mer flexibel och mer lyhörd. Håller med dig om att läromedel är oftast mycket trista, använder själv sällan dessa förutom när vi ska repetera eller om någon specifik händelse.

    Jag har upptäckt att det går att göra så mycket i svenska/ men även SO med bara skönlitteratur. Vilken skatt det är, och jag har blivit inspirerad av Ann-Marie Körling, all eloge till henne och hennes pedagogiska metoder :–)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: