Läraryrket: Från bra lön och status till … motsatsen

I DN igår fanns en artikel med rubriken ”Lärarnas status och tålamod sätts ständigt på prov”.

När en av lärarna i artikeln började som adjunkt 1970, då sattes riksdagsmännens löner efter adjunkternas … Det var med andra ord en bra lön. I skolan behövde hon bara befinna sig under lektionstid, (hon hade förtroendet av planera hemifrån) och på somrarna förväntades hon (språkläraren) läsa romaner och fördjupa sina litterkurkunskaper.

Förra året gick hon i pension med en lön på cirka 30 000,-. En riksdagsman tjänar i dagsläget cirka 45 000,- (rätta mig om jag har fel!)

En annan lärare, en ung kvinna som arbetar sitt första år som gymnasielärare med 24 900,- i månaden efter 5 års studier, är den  som i den egna bekantskapskretsen  har en av de lägsta lönerna, både akademiker och outbildade inräknade.

Till henne ringer det också föräldrar som menar att hon felbedömt deras barns uppsatser. Ett i mitt tycke det tydligaste exemplet på att läraryrkets status sjunkit. Vem som helst kan idag kritisera lärares bedömningar, betyg och undervisning – och det utan en endast ämnes – eller pedagogisk poäng eller insikt. Alla är experter på skolan utom lärarna.

Det finns många orsaker till varför status och lön dalat nedåt. Tills DN lagt ut artikeln på nätet (för det borde de göra) kan jag i  korthet berätta att artikeln förklarar det utifrån de duktiga flickornas vidgade yrkesmöjligheter som får dem att överge läraryrket (vilket gör det enklare för andra att ta sig in på utbildningen), förändringarna i elevgrupper, demokratiseringen av skolan; gymnasiereformen och dess massutbildning av gymnasielärare, kommunaliseringen av skolan, avskaffandet av de två-åriga gymnasielinjernas yrkeslinjer och så förstås 90-talets ekonomiska kris.

Jag tänker ännu en gång att ja, inför 40-timmars arbetsvecka! Lärarna stämplar in på morgonen och stämplar ut på kvällen efter 8 (och bara 8!) timmars arbetsdag. Lämna det ogjorda, gör bara det som hinns med inom 8 timmar och låt resten förbli ogjort, hur viktigt det än är. För bara lärarna själva verkar inse hur stora konsekvenserna skulle bli om alla lärare arbetade 40 timmar istället för 45 eller mer. Därefter kan vi börja prata om lön och status igen… (och skolans organisation och lärares arbetsuppgifter).

Men mest av allt ska vi prata om skolans innehåll. För om vi alla höll skolan för att vara viktig, på riktigt, så skulle lön och status följa därpå. En viktig skola, viktig på riktigt, får till exempel kosta pengar. Då drar man inte in på de miljarder som kommunernas hade utlovats, så som man nu gjort i vårbudgeten (länk till DN debatt).

Annars får vi ge oss, räkna ut skolan, se skolan som institution som totalt förlegad (eller för ”dyr”?). Och hitta på något annat. Men jag är ganska säker på att det, där i det nya, behövs goda pedagoger också.

För mer om skolan, läs till exempel Henry Egidius ”Skola och utbildning i historiskt och internationellt perspektiv” och/eller Gunnar Bergs ”Att förstå skolan. En teori om skolan som institution och skolor som organisationer”.   Det  gjorde jag och det borde jag göra igen – för skolan är verkligen inte lätt att förstå sig på!

Advertisements
Comments
2 Responses to “Läraryrket: Från bra lön och status till … motsatsen”
  1. Morrica skriver:

    ”Annars får vi ge oss, räkna ut skolan, se skolan som institution som totalt förlegad. Och hitta på något annat.”

    Det är en lockande tanke. Mycket av problematiken ligger ju faktiskt i att vi rätt krampaktigt försöker hålla fast vid något som inte fungerar längre.

  2. Anonym skriver:

    Fuck this shit

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: