Olydiga elever
Per Bjurman, Aftonbladet, skrev om den nya filmen ”Den fantastiska räven” häromdagen (länk) – och några meningar av det han skrev då har hängt sig kvar. Han minns sin tid i lumpen, men får mig att tänka på skolan och på ett överdrivet fokus på ordningsfrågor …
Egentligen en helt olämplig bildillustration. Olydiga barn handlar inte om att peka finger, en sån här liten killes gest är nog resultatet av någon slags fostran. Skulle han vara olydig skulle han vägra gå på matchen och hellre stanna hemma och rita prinsessor.
Olydnad växer bäst i miljöer med strikta regler
och där makten och etablissemanget försöker stöpa människan i en och samma och aptrista form.
Det tål att tänkas på, tycker jag.
* * *
Arbetsro är bra, mycket bra, men ordning är jag mer tveksam till – när det gäller barn och ungdom, och inte hyllor eller lådor. Ibland när mina barn är som värst – det är då jag är som stoltast över dem. Olydiga barn är inte alltid så illa. Om man ser olydnad som en reaktion på något – varför inte börja med att intressera sig för orsaken? Olydnad kan vara något alldeles sunt och borde oftare bemötas med självrannsakan än å t g ä r d e r.
Ja
(och låt mig tillägga att jag är så glad att se att vi börjar prata om elefanten)
intressant 🙂
Oops! 😀 Men det finns tillfällen då jag skulle ge högra armen för rättning i ledet och tyst på logementet (klassrummet)!
Ja absolut, vad är olydnad? Kreativa barn ifrågasätter och reflekterar.
Idag sa en högstadieelev till mig: – Kan vi inte leka revolution idag?
Revolutioner och olydnad skapar bra människor om man inte bara vill ha ja-sägare….
Omstörtande, men positiva, revolutioner! Det sa väl redan the Beatles! http://www.youtube.com/watch?v=uKHgVN7Bjww
Subversive love, det är revolution, det!
https://metabolism.wordpress.com/?s=omst%C3%B6rtande
/Janis
En av mina favoritlåtar faktiskt, ska nog inleda min SO-lektion i morgon med just den låten…sedan spinner vi vidare på temat…