”skriftliga omdömen innebär också ett tydligare fokus på skolans kunskapsuppdrag”

Sitter och skriver omdömen igen, jag har tagit dem i flera omgångar den här våren för att få det att fungera.

Det är bra att skriva omdömen, för har man inte gjort det förut så ser man varje individ nu. Nu finns det ingen risk att man glömmer bort någon, som under en 40-minuterslektion där man tyvärr inte hinner se och tala med alla varje lektion. (Cirka 1,6 minut per person skulle de få då … 3 ggr i veckan …) Eller man får en chans att tänka om varje enskild individ i alla fall, när man sitter och skriver.

Jag kommer på en massa saker som vore bra för enskilda elevers utveckling i ämnet. Men jag har ännu inte kommit på hur jag ska genomföra allt det där i praktiken.

Dels är det min oförmåga (jag är ju inget proffs än), men främst ser jag orsakerna till att det inte fungerar i
skolans organisation;

(det stelbenta) schemat, (det stora) antalet elever per klass/undervisande lärare, (den totala) bristen på grupprum, (den allvarliga) bristen på specialpedagoger.

Det är inget nytt jag kommer med. Och tanken är inte ny för mig heller. Det är bara så tråkigt att problemen/bristerna enligt ovan var precis desamma när jag skrev skriftliga omdömen i höstas, och med största sannolikhet kommer att vara desamma nästa termin också. Och nästa.

Så frågan är hur stor sannolikheten är att den undervisande ämnesläraren kommer att kunna hjälpa eleverna med allt det som de skulle behöva arbeta mer med.

Jag tror inte jag är riktigt skapad för det här jobbet. Antingen förstorar jag upp problemen (de går ju ändå i skolan i flera år, och jag har ännu inte avslutat mitt första undervisande år), eller så blundar jag inte tillräckligt?

Comments
4 Responses to “”skriftliga omdömen innebär också ett tydligare fokus på skolans kunskapsuppdrag””
  1. Morrica skriver:

    Nej, kära du, du varken blundar eller förstorar. Du är ny i miljön, ser och pratar om det du ser. Och tack vare dig ser vi andra, som hunnit bli hemmablinda och tror att det måste vara som det är bara för att det är så det är, trots att saker och ting inte alls är bra, att saker och ting inte alls är bra.

  2. Marie skriver:

    Jag håller med dig om allting som du beskriver, men jag känner däremot att det är precis på grund av alla dessa brister som jag behövs i skolan. Det är mitt kall 😉 Jag tror dock att vi nya behöver bli lite mer hårdhudade så att uppenbara brister inte gör så ”ont”. Dessvärre är jag rädd för att den dagen det inte gör så ont längre så har man även blivit hemmablind så som Morrica beskriver…

    • Janis skriver:

      Av någon anledning hamnar dina kommentarer i spamkorgen, Marie. Om vi någon gång inte hinner se det och rädda dem, så vet du varför! Och posta igen!

      Det är bra att du vill motverka bristerna, eller kanske mer kompensera dem – se till så du inte tar slut på dig, bara! Och mer hårdhudad behöver man väl bli för att klara av det – men ska det verkligen vara den rätta vägen? Nej, jag tror lärare måste bli argare! Tala klarspråk, sätta ner foten och ställa sig på barnens sida f u l l t u t (för ställer sig på barnens sida, det gör redan lärarna, som om allt ansvar vilade på dem och inte på hela skolsverige!)

      /Janis

  3. metabolism skriver:

    Tack, Morrica! /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: