Det här med förväntningar

Jag tittar på film och är lite missnöjd med den. Handlingen är tunn, historien osannolik och skådisarna är inte särskilt bra. Sekunden efter slår det mig att det inte är filmen det är fel på. Det är mina förväntningar. Jag tittade nämligen på My little Pony – the Movie, en film som riktar sig till sexåringar. Att ha samma förväntningar på alla filmer – att de ska svepa iväg mig till ett annat universum samtidigt som jag får svar på mina existentiella frågor – är att se till så att jag garanterat blir besviken ibland. Kanske till och med rejält så besviken om jag fortsätter att titta på barnfilmer.

På mitt jobb ska vi ha höga förväntningar. Det går sådär, kan jag säga. Lite som att spela dart på fyllan. Några lärdomar kan jag dock bidra med:

Man kan inte ha samma förväntningar på alla.
För höga förväntningar gör att eleverna känner sig misslyckade.
För låga förväntningar gör att de blir understimulerade.
Man ska vara tydlig med sina förväntningar.
Vissa förväntningar är självklara.
Eleverna har förväntningar på oss lärare.
Alla har inte samma förväntningar.

Det finns inga broschyrer om vad rimligt höga förväntningar innebär. Jag har inte lyckats hitta några. Fram till dess får jag försöka lista ut vilka förväntningar jag har på mitt arbete, vilka förväntningar man kan tänkas ha på mig. Sen kan jag roa mig med att sortera in dem i olika kategorier (ordningsförväntningar, pedagogiska förväntningar, arbetslagsförväntningar, lunchförväntningar osv.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: