Klart att man får

Korsning

En av mina elever frågade mig häromdagen om han fick göra om en uppgift han hade lämnat in före jul. Han var inte nöjd och hade fått en del nya idéer. Jag blev jätteglad. För det är ju det här som de högre betygskriterierna handlar om; man ska kunna se på något man gjort och rätta till saker man inte är nöjd med. Eleven gjorde det självmant, det var inte jag som planterade idéer eller fick tjata.
Men så tänkte jag på vad han sa och blev lite… konfunderad? Han kom och sa ”Får jag göra om den där uppgiften?”.
Om man får? Hur kommer det sig att de tror att de bara har en chans? En av fördelarna med att gå i skolan är ju att man har tid att misslyckas, det är meningen att man ska kunna göra det på säker mark, så att man är rustad när man kommer ut och ska jobba.

Många av mina elever är så rädda för att misslyckas att de inte vågar göra helhjärtade försök att göra uppgifterna. Och jag undrar vem det är som har lärt dem det, eller vad som har hänt under deras skoltid som gör att de bara ger något ett försök innan de ger upp. Det är så synd, för jag ser ju att de har potential. När jag berättar det för dem så tror de mig inte.

Advertisements
Comments
2 Responses to “Klart att man får”
  1. Christermagister skriver:

    Grattis! Det ser ut som att du lyckades få fram ditt budskap vid det tidigare tillfället när du hade det jobbigt med återkopplingen!

    https://metabolism.wordpress.com/2010/02/24/aterkoppling-ar-ingen-dans-pa-rosor/

  2. metabolism skriver:

    Haha! Det tänkte jag inte på! Tack 🙂 /Monica

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: