Skola hela veckan, skola hela veckan, skola hela veckan lång

Jag ”sliter” med de skriftliga omdömena och det betyder att jag jobbar veckan runt, alla dagar i veckan är skoldagar med andra ord. Det är år ett för mig i yrket, och allt tar därför förstås längre tid för mig , men ändå …

Jag undrar om jag skulle valt mitt yrke om jag haft en spåkula och kunnat skåda in i framtiden och se hur har jag har det nu? Jag har haft mycket att göra och stressat en hel del i mina dagar, men det här tar priset!

Jag jobbar ”jämt” och är rädd för hur länge jag orkar innan det smäller till … innan den där beryktade väggen står där och stoppar ens robotartade framfart. Inte för att krafterna är slut, men press, stress och sömnbrist brukar ju ta ut sin rätt, till slut. Och så känner också andra, både nya och gamla lärare, som jag känner. Än så länge är jag inte nära gråten när jag åker till jobbet som en lärare jag känner, men det är nog mest för att jag sällan gråter annat än till snyftfilmer. Eller för att jag inte är helt slutkörd, för det är jag inte (jag har bara inget liv). Det är oerhört mäktigt det här jobbet och det måste till mycket för att stå ut med att sätta hela livet utom yrkeslivet på undantag, vecka efter vecka.

Jag önskar jag hade den där spåkulan att titta i nu, och se hur jag har det när jag fått mer erfarenhet. Men nej, jag skulle aldrig våga, jag vill nog hellre leva på hoppet.

Tack för mig. Nu har jag klagat färdigt för i dag och ska återgå till de skriftliga omdömena.

Annonser
Comments
5 Responses to “Skola hela veckan, skola hela veckan, skola hela veckan lång”
  1. cwaste skriver:

    Lycka till! Inte för att det är någon tröst (för det är ju just det som det inte är), men du är inte ensam! 😉

  2. Mats skriver:

    Går det att rekommenderar en liten liten smula svalkande lättsinne?

  3. Janis skriver:

    Cwaste: Tack, det är alltid en liten tröst att det finns fler – fastän det ju egentligen bara borde göra det värre … 😉

    Mats: En smula lättsinne är oumbärligt har jag insett – för annars är man snart färdig för tvångströjan. Men lättsinnet biter inte fullt ut på allt som bara MÅSTE göras, där behövs det allt något mer konkret. Eller så skulle lättsinnet komma uppifrån. Eller så är det just det det gör … Någonstans i skolans organisation har någon tagit lätt på hur allt ska fungera i praktiken … /Janis

    • metabolism skriver:

      Just det! Jag gör nog faktiskt egentligen det, på dagarna; ser ganska positivt på (skol)livet. Jag gnäller inte så värst, jag suckar inte och jag gråter absolut inte. Jag skämtar och skrattar och gnor på. Det är när jag kommer hem som musten gått ur mig och jag undrar över vad det är jag håller på med. Då kan det ju vara bra att titta in här och pigga upp sig med Monty Python! Tack för länk! /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: