Återkoppling är ingen dans på rosor

Monica - Skumbananen

Vi lärare är bra skumma.

Oj, vad jag blev impopulär förra veckan.

Mina elever jobbar med projekt och hade deadline en torsdag. Då satte jag mig ner med var och en av det fåtal som hade lämnat in och så tittade vi tillsammans igenom det de lämnat in. Vi pratade om deras projekt, vad som varit lätt och svårt. Vi pratade om hur deras projekt skulle kunna göras bättre. Några av dem hade saker de behövde göra om, eller som de behövde lägga till för att arbetet skulle bli godkänt. Men de var absolut inte beredda på att höra de inte var klara. För de hade ju lämnat in!
Jag förstår att de blev chockade, för jag hade inte förvarnat klassen om att de skulle få återkoppling och sedan jobba vidare. Hade jag gjort det hade jag inte fått in ett enda arbete.

Eleverna ville bara ”få det här överstökat” och så sitter jag och babblar om teknik och kreativitet. Jag måste ju framstå som en elak tant. Stackare. (Här är jag osäker på om jag menar mig eller dem. Red. anm.)

Men det som gjorde mig mer grinig* än elevernas motvilja att förbättra projekten var att det uppstod rykten. Det brukar det ju göra i klasser, jag har varit med om ”men vi börjar ju halv”-rykten, ”man fick ju lektionen på sig”-rykten och ”efter tio minuter får man gå”-rykten. Men nu var ryktet att ett samtal med mig innebär att man får göra om hela projektet och att allt blir jobbigt. Det innebär att det inte kan kännas särskilt lockande att bli klar.

Att de tolkar mitt ”jobba vidare, du har ett bra grundmaterial” som att jag inte gillade det de gjorde kan jag inte hantera på något annat sätt än att vara öppen med att vi sysslar med kvalitet och inte kvantitet. För jag tror stenhårt på metoden återkoppling och sen jobba vidare, det verkar fungera i andra ämnen så jag behöver bara nöta och nöta.


*inte vanlig grinighet, utan en återhållen, stillsam grinighet som yttrar sig ett maniskt slukande av Jane Austen-filmatiseringar.

Comments
4 Responses to “Återkoppling är ingen dans på rosor”
  1. Morrica skriver:

    Nöta nöta och så var öppen med vad som gäller. Blir mindre gnäll då.

    Till eventuella skånska läsare: grinig betyder inte att hon sitter och småskrattar för sig själv. Tvärtom.

  2. Emma skriver:

    Öppenhet – ja. Du kan ju också diskutera med dem om att bedömning inte bara innebär bedömning av en färdig produkt – utan hela processen.

    Har du låtit dem ge återkopplingar på varandras texter? Det kan vara ett annat sätt att sporra dem. Om de känner sig trygga med vilka ramar som gäller d.v.s.

    Nöt och nöt lite mer. Det är alltid värst första gången!

  3. Christermagister skriver:

    Tror du att de som bara ville få arbetet överstökat hade blivit mer nöjda om du helt enkelt hade plockat in arbetet och berättat att det var underkänt?

    Försök att framföra arbetssättet som en möjlighet för dem…

  4. metabolism skriver:

    Tack ska ni ha!

    Jag vet ju att jag gör rätt och att de, även om det inte uppskattar det nu, kommer att tycka att det var bra att de fick utrymme att jobba vidare. Att vilja ha omedelbar belöning hör väl till åldern. Till viss del funderar väl det som en sporre, men det är inte så jag vill jobba.
    /Monica

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: