Come together
Brist på förändring och progression är kanske resultatet av att fel människor kommer samman. Det måste vara rätt blandning av personer för att få till det. Inte lika nödvändigtvis, för då händer kanske inget. Men folk som vågar vara sig själva och vågar säga fel och vad de verkligen vill/tycker/önskar/drömmer om.
Då blir arbetslagen i skolan ett lotteri. Bättre kanske att bilda lag efter idéer eller intressen?
Jag läste häromdagen om just det, om att bilda andra slags lag på en skola, men jag minns inte var. Själv kom jag fram till det just nu när jag funderade över hur beroende jag är av att vara tillsammans med rätt personer för att bli så bra som jag kan bli.
Och samtidigt sätter vi ihop eleverna i klasser utan tanke på vare sig intressen eller sinnelag, och förväntar oss att de ska samarbeta, eller åtminstone fungera tillsammans, i de stora arbetslag som klasser faktiskt utgör. Elevers behov av att vara tillsammans för att bli så bra de kan bli är inte mindre är lärarnas.
Tänk så bra om vi kunde finna en modell tillräckligt flexibel för att kunna tillfredsställa både elevers och lärares behov.
Tack för att du tog tanken vidare! Eleverna, ja! De förväntas samarbeta med alla, jag själv förväntar mig också det av dem – det här måste jag tänka vidare om! Tack för det!
här var det: http://korlingsord.se/?p=4343
det låter hemskt spännande. känner äldre lärare med mycket kontakter som valt arbetsplats och arbetslag efter och försökt få arbeta med de som de anser sig utvecklas mest med, men det är ju ytterst individuella projekt, skulle var intressant om det skedde organiserat i hela skolan.