Testa alla blivande lärare?

Posted by Janis on februari 7, 2010 · 3 kommentarer 

I DN:s pappersupplaga i dag (ingen länk) står att läsa att utbildningsministern tycker att alla människor inte passar för att vara lärare, då det är ett speciellt yrke och kräver speciella färdigheter:

”Att kunna interagera med och framträda inför andra människor när man står inför en skolklass är ett exempel på en viktig egenskap. Det är inte alla som har den förmågan och den är inte heller lätt att plugga sig till”, säger Björklund.

Jag håller med om att alla inte passar till lärare, att interaktionsförmåga är viktig och att man ska kunna framträda inför en klass. Sedan kommer mina invändningar. För jag tycker Björklund förenklar igen – att kunna snacka med och framför elever är inte riktigt vad det handlar om  (vilket Björklunds ord lätt kan ge sken av att det enkelt handlar om).

Även om det stämmer att alla inte passar som lärare så tänker jag själv alltid att detta främst bottnar i individens människosyn, kunskapssyn och också samhällssyn. (Och med mina ”syner” är jag rädd att Björklund inte skulle låta mig passera ett test om det var han som utformade det …)

Jag håller med ministern om att förmågan till att interagera är en viktig egenskap, och en som man knappast kan läsa sig till. Men jag är osäker på om Björklund med interaktion menar detsamma som jag och många med mig. Jonas Aspelin till exempel, Malmö högskola, menar att relationer i skolan dels handlar om de som utgår ifrån skolans ramverk av normer och ordning – sociala relationer – dels mellanmänskliga relationer som är något helt annat (länk). Med ordning och regler kan vi skapa ett fungerande socialt skolklimat, men interaktion är så mycket mer. Och det är detta ”mer” som krävs, tror jag, för att få med många elever – och särskilt de som många ropar efter disciplinära åtgärder för – på kunskapandet.

Att kunna framträda inför en skolklass är förstås också en viktig förmåga. Men i motsats till Björklund tror jag faktiskt att det är en förmåga som kan övas in. Det är sådant man får öva sig i under lärarutbildningen, så det vore stor risk att man förlorar potentiella lärare redan vid antagningen om detta skulle testas. Och hur skulle det testas? Jag har inte haft några problem med att stå inför en skolklass (även om jag var lite darrig de första lektionerna), men när jag höll muntliga framträdanden de första terminerna under utbildningen var jag ordentligt nervös. Det var hundra gånger värre att framträda framför sina vuxna medstudenter, och den bedömande läraren, än det någonsin var i klassrummet med eleverna. En gång skakade mina ben så att jag trodde skakningarna skulle fortplanta sig i golvet och hela seminarierummet börja svaja. Hade det varit mitt lämplighetstest hade jag inte stått (stadigt och lugnt) i klassrummet 21 gånger i veckan nu.

Monica har tidigare skrivit både om relationsbyggande och om lämplighetsprov för lärarstudenter (klicka  här).

Monica refererar i sitt inlägg till Margareta Normell, som även jag citerat i ett inlägg som handlade om skam; denna känsla som i hög grad kan påverka inlärningen (klicka här). Lärare behöver mer kunskap om de känslovarelser vi människor faktiskt är, för att på ett moget sätt hantera både våra elevers och våra egna känslor. Med regler kommer man en bit, men med insikt i hur vi agerar och reagerar kommer man längre.

När jag är som sämst är det när jag blir skrikigt arg, rättmätigt kan tyckas från vuxenperspektiv, men inte konstruktivt. Det blir tyst för stunden, men vad har jag egentligen uppnått? När jag agerar med större känslomässig mognad löser jag konflikter och problem på ett sätt som ger resultat mer långsiktigt. De speciella färdigheter jag tycker är viktigast för en lärare hör ihop med denna känslomässiga mognad och det är något lärarutbildningen skulle innehålla mer av – och jag undrar om den går att testa innan utbildningen ens startat? Utbildningen är lång, och mognad kräver tid. Men människosynen måste man nog ha med sig från början.

Filed under Janis, Skola, Utbildning · Tagged with Björklund, domptör eller relationsbyggare?, Jonas Aspelin, lämplighetstest, Margareta Normell, mellanmänskliga möten, pedagogens inre mognad, sociala relationer