När börjar man skjuta från höften?

Nu efter jul är det som att jag helt har tappat styrfarten. I ett av mina ämnen har jag ingen planering alls, jag bara hittar på. Förra veckan kom jag på vad jag skulle göra två timmar innan lektionens början. Så vill jag inte jobba, men jag har slut på idéer. Totalt slut.

Det är som att jag redan har gått igenom allt, vilket jag vet att jag inte har. Men det är som att min inspiration har tagit slut. Jag vill göra massor, men jag kommer inte på vad jag skulle kunna göra och då vet jag heller inte hur jag skulle kunna göra det.

Vissa lärare gillar ju att skjuta från höften. De tycker att det är spännande att bara hitta på, och se var lektionen för dem. Sånt är jag livrädd för. Kontroll, kontroll kontroll. Jag måste ha kontroll.

Jag har inte börjat lita på mig själv som lärare, som en bärare an kompetens och kunskap, ännu, så mina anteckningar och min struktur är min flytväst. Att man måste plugga på vissa saker innan man har lektion om dem är jag helt på det klara med. Men jag tycker inte om känslan att jag inte bottnar i kunskapen eller i min lärarroll. Det här har jag tjatat om förut, om inte här på bloggen, så inför mina vänner. Det är ett jäkla skit, det där, att saker ska behöva ta sån tid.

Comments
2 Responses to “När börjar man skjuta från höften?”
  1. Janis skriver:

    Jag har skjutit från höften emellanåt när min planering visade sig vara en synnerligen olämplig planering den här dagen. Och visst har vi sysslat med något som fyllt lektionstiden – men jag tror inte skjuta från höften är en särskilt pedagogisk metod! Så planera är ju grejen – vi får vänta tills vi har rutinen att planera utan att lägga ner hela vår själ och FÖR löjligt många timmar. Sisådär 2-3 år tar det, säger de, innan man har sån koll så man kan ta lite lättare på saker och ting. Läskigt lång tid! Och om man byter tjänst varje år – hur lång tid tar det då att känna att man bottnar? Huvva!
    Men hur man gör när man inte kommer på vad lektionerna ska innehålla? Bra fråga! Men jag tror vi är alldeles för ensamma där ute! Jag tror skolan kanske tror att vi är fulladdade med spännande uppslag och nya idéer från högskolan (not!), och vi tror att de förväntar sig det av oss och då blir blir vi ännu mer handlingsförlamade?

    Låtom oss inspirera varandra i helgen!

    /Janis
    Modifierar mig lite: en grundplanering kombinerad med skjuta från höften, tror jag är den pedagogiska modell jag eftersträvar. Men då krävs den där förbaskade säkerheten först!

  2. Fredrik skriver:

    Jag är ingen lärare så jag har ingen jättedjup kunskap inom området. Jag är endast en student som också känner av problemen med att planera väl. Det är intressant att läsa att lärare känner såhär också!

    Personligen känns planering och genomdrivning av ett krångligt ämne (t.ex. en större rapport, projektarbete, etc.) lättare om man funderar väldigt grovt vad man vill att det övergripande målet ska vara. Sedan sätter man upp delmål som är mer handfasta och enklare.

    Så om du vet vad du skulle vilja att eleverna lär sig i ett ämne, fundera då över vad för slags delmål det innehåller. Sedan kan du spalta upp det ytterliggare så att målet kan uppfyllas på en, två lektioner. Det blir kanske lättare att planera innehållet i själva lektionen då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: