Mina ord är tappade. Papperslapparna ligger i bokhyllan.

Har varit på kurs under två dagar på ett hotell mitt i ingenstans. Utsikt som en akvarellmålning oavsett tid på dygnet. God mat, goda samtal.

Men när det var dags att prata pedagogik gick det lite sämre. För mig. Det senaste året har jag försökt göra allt jag läst om. Görandet och handlingarna har ätit upp tiden som tänkandet och fördjupandet hade behövt. Vad som står i böckerna kommer jag inte ihåg. När jag försöker minnas utvecklingszoner, förhållningssätt, analysmodeller, gruppsykologi och didaktiska grepp så bildar de bara en grötig massa av ord. Eller den där skärmsläckaren i Matrix. Obegriplig kod.

Vad har hänt?

Jag kan inte sätta ord på det jag håller på med, och jag hinner inte läsa böcker om pedagogik eller lärande, så jag har inte ens några ord att sätta. Det som fanns innan har jag ju glömt.

Annonser
Comments
6 Responses to “Mina ord är tappade. Papperslapparna ligger i bokhyllan.”
  1. Maria skriver:

    Finns det inga möjligheter att ta paus från läsandet, låter som om det är vad du skulle behöva

  2. Janis skriver:

    Vad skönt att läsa vad du skriver! Det låter hemskt, för det är ju inte roligt det du beskriver – men jag känner likadant, och då är det en tröst att veta att man inte är ensam! Ibland tänker jag att jag aldrig varit längre ifrån pedagogiken än nu när jag undervisar!!!
    Om det är någon tröst för dig, så tror jag att jag är värre: Jag har ingen aning om vad jag gör, eller vad jag BÖR göra (jag har ju ändå läst en hel massa (som jag glömt, ja) så jag vet att jag inte gör som jag borde eller hade tänkt mig att göra – så mycket vet jag). Så känns det ofta – jag bara GÖR! Och det är allt jag hinner med!

  3. Morrica skriver:

    Det tar en stund innan saker och ting faller på plats sådär i ryggmärgen, innan man lyckas ställa alla teorier i relation till varandra och inse att man inte kan följa allt, då blir man galen, man måste istället hitta sin egen väg bland alla möjliga stigar som finns utritade på kartan.

    Ta ett djupt andetag, glo på något vilsamt (en katt, en strand där vågorna bryts, en Twitterstream som rullar förbi eller en skog, vad som nu känns vilsamt) en stund och känn hur pusselbitar stilla dalar ner inom er och faller på plats.

  4. Emma skriver:

    Håller verkligen med ovanstående kommentarer. Du har säkerligen inte glömt det du har lärt dig, snarare kan det handla om om att du behöver tid för att så småningom kunna artikulera det du vill, inte bara utefter förbestämda uppgifter.

    Jag gick igenom samma sak, och kommer säkert gå igenom samma sak igen. Utveckling kräver visst en viss förvirringsfas. Kan man kalla den så? 🙂

  5. Det ska väl göra ont när knoppar brister 😉

    Janis: Vi kanske får förändra sättet vi ventilerar våra erfarenheter på när vi pratar. Kanske börja med frågan ”Vad har du lyckats med den här veckan?” eller ”Vad kommer vi ihåg av kursen i grammatik?”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: