Om information utan sammanhang och ”lagom annorlunda frågor”

Idag läser jag på Tomas Kroksmarks blogg om Umberto Ecos tankar

[Eco] diskuterar hur vi offrar den digitaliserade generationens växling av kunskap till information. Eco hävdar då att information inte är mycket värd om den inte kan placeras i ett bildat sammanhang. (E)cos kritik gäller främst att vår skola håller på att bli en institution för information då vi i våra läroplaner stryker sådant som har med vårt intellektiella arv och vår västerländska idé- och kulturhistoria att göra och som är den främsta möjligheten att dechiffrera information till bildning. Det blir fel då Zeus och Athena lämnar skolan, då våra femtonåringar inte vet vilka de Tre vise männen var – på samma sätt är det farligt för en nation med ambitioner om ett bildat folk att förvandla religionsundervisningen till information. (E)co har en viktig poäng, ett meddelande till oss som arbetar i och med skolan. Vilken kunskap är nödvändig för att förstå information; vad behöver vi veta för att begripa vår nutid i ljuset av vår egen konst- och idéhistoria? Frågorna följer också med oss in i lärarutbildningen. Vad behöver lärare förstå för att kunna etablera vetande? och när blir fakta oanvändbara i skolan?

och om Kroksmarks tankar om didaktik utifrån ett Albert Einstein-citat

“If you think you understand a problem, make sure you are not deceiving yourself”. I en didaktisk situation är det är bra fråga – om du tror att du förstår hur studenterna förstår ett problem, kontrollera att du inte misstar dig. Satsen pekar på svårigheten i att verkligen försöka förstå hur en annan människa förstår eller uppfattar ett problem. Det är omöjligt att göra anspråket på att helt ut förstå hur någon tänker eller förstå något – vi kan ju bara förstå det genom att höra hur/lyssna till vad studenten säger/berättar för oss om hur han/hon förstår saken. En av Edmund Husserls assistenter vid Universitetet i Frieburg Edith Stein hävdade att ”Jag kan möjligen förstå hur det känns när du har huvudvärk men jag kan inte ha ont i ditt huvud”. Om det är detta som Einstein antyder är det en viktig didaktisk insikt.

(E)instein menade att de frågor som vi formulerar ska vara lagom annorlunda – dvs inte så aparta att ingen eller få kan förstå dem och inte heller så förenklade att de blir banala. Att ställa en lagom annorlunda fråga är mycket svårt. Sokrates kanske kunde det – Paulo Freire kunde det definitivt. Kunde Einstein? Vad som krävs för en sådan fråga är två skilda sorters kunskaper – ämneskunskap och kunskap om vad som är en lagom ovanlig fråga för en student – en grupp där det som är lagom annorlunda för den ena kanske inte nödvändigtvis är det för den andre. Jag menar att detta är någonting som lärare ska tillägna sig i lärarutbildningen (om den ska vara hållbar) och att varje universitetslärare utan pedagogisk utbildning måste lära sig att inte bara förstå, utan att också omsätta i en didaktisk praktik.

Utdragen ovan från två inlägg på Tomas Kroksmarks blogg:

Två bokslut – decenniet som gick

Albert Einstein och lärarskickligheten




Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: