Läraryrkets status

Hos Mats på Tysta tankar pågår en intressant diskussion om läraryrkets status, lönesättningen, lärarutbildningens kvalitet etc. Den tycker jag ni ska läsa! Klicka här! Och sen kan ni komma tillbaka hit och läsa mina tankar!

En förklaring till varför statusen för läraryrket inte är högre än den är skulle vara att i skolan kan vikarier komma (kanske direkt från gymnasieskolan) och utan större ämneskunskaper och/eller utan minsta kunskap om pedagogik och metodik och ja, undervisa. Sådant händer bara i skolan, inte på sjukhus eller advokatbyråer …

Det finns de som vikarierat inom skolan utan lärarutbildning och tycker att de gjort ett jättebra jobb. Och det kan de säkert ha gjort. Men jag känner lärare som först arbetat som obehöriga och sedan efter sin genomförda utbildning upptäckt på allvar hur  o e r h ö r t   s v å r t  läraryrket är… Det borde väl innebära att de lärt sig något viktigt om det komplexa yrket, något som de, fastän de undervisat i många år, inte tidigare tänkt på? Ju mer jag själv lärt mig om läraryrket, desto svårare har det blivit, inte lättare …

Att läraryrket inte heller har högre status kan också bero på att lärare inte alltid får en chans att göra ett så gott arbete som de är utbildade för. Själv plågas jag svårt av att planeringstiden inte räcker till för att jag ska kunna göra det jag gjorde när jag var ute på praktik: Noggranna planeringar utifrån didaktiska frågor. Svårt är också att räcka till till så många. Ännu svårare att se alla. Om jag räknar efter, dividerar lektionstiden med antalet elever, så kommer jag fram till att jag har tre minuter i veckan per elev. Om någon skulle anklaga mig för att inte vara en bra lärare, så måste jag i mångt och mycket tyvärr hålla med dem. Nej, jag har inte tid (trots många fler arbetstimmar än 45 timmar i veckan). Jag vet vad jag borde göra, men jag hinner inte! Jag har inget större anseende i mina egna ögon, så att mitt lärarjobb skulle ha hög status i andras ögon förväntar jag mig inte.

Men för alla duktiga kollegor förväntar jag mig en höjd status! För att nå dit tror jag att lärarna själva måste beskriva sitt yrke och visa på allt de gör; lärarna måste höras mer och beskriva skolan inifrån. Lärare måste bli argare, säga nej och protestera och inte fortsätta trolla med knäna. Skolans arbete rullar på tack vare lärarnas insatser – men inte mer än så, och det är lärarkåren som ”hjälper till” att något ohållbart får fortgå. Alla lärare borde visa på allt de gör som de inte borde göra och som gör  att de  inte kan få koncentrera sig på det som är det viktiga: undervisningen.

Ge alla lärare en lärarsekreterare, det skulle göra mycket nytta – och höja läraryrkets status! En lärares huvuduppgift är att undervisa, så låt dem få koncentrera sig på det och låt administratörer administrera. (Att man sedan är ”boss” för en vuxen smäller kanske högre i utomståendes ögon än att man är ledare för 25-150 (eller fler) barn och ungdomar?)

Ge skolan fler vuxna –  specialpedagoger, speciallärare, kamratstödjare, kuratorer, fritidsledare, elevassistenter! Då visar vi att vi tycker barn, ungdomar och skola är viktig på riktigt.

Ge skolan högre status, så får läraryrket högre status på kuppen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: