Här är här där man inte är. Om skolk och lektionsupplägg.

Den senaste tiden har jag blivit tvungen att fundera över det här med närvaro kontra lektionsupplägg. Även om man kan tycka att de går hand i hand så sätter de käppar i hjulet för varandra. Är eleverna borta kan jag inte ha lektionen. Och om några, eller hälften av eleverna är borta – hur gör man då?

Majoriteten av mina elever har för vana att dyka upp en halvtimme efter lektionens början. De har satt det i system. Eftersom jag inte vill ha samma genomgång tre, fyra gånger per lektion så blir det oftast att jag väntar in dem. De elever som har dykt upp sysselsätter sig med annat så länge. Nackdelen med mitt nuvarande system är ju att eleverna vet att det inte gör något om de sover en halvtimma längre, för de få ändå veta vad de ska göra. Deras frånvaro har nämligen gjort att jag börjat skriva ganska långa instruktioner, där jag täcker upp allt.
En variant är ju att de som kommer sent får fråga sina klasskompisar, men då är det risk för missuppfattningar och rykten, vilket ändå gör att jag måste hålla genomgång. Det är inte så att jag inte vill hålla genomgång, eller inte vill att eleverna ska få reda på vad de ska göra, men jag tycker att jag kan förvänta mig att de ska komma i tid.
Att dela ut långa instruktioner varje gång är ju högst dyslexiovänligt. Och jag har funderat på att spela in mina instruktioner, men kommit fram till att jag inte vill. Dels vet jag inte vad som händer med de nedladdade filerna, dels kommer eleverna ändå att vilja ställla frågor.

Om jag bara skulle köra på, och låsa dörren under genomgångarna: skulle det ge ett tydligt budskap om att man måste komma i tid? Kanske, kanske inte. Risken är att jag redan har förstört och mesat för mycket.

Visst ska alla med, för att låna sossarnas valslogan, men till vilket pris? Just nu sker det ju på bekostnad av undervisningen (och min mentala hälsa). Ett problem är säkert att jag tar på mig en för stor del av ansvaret för deras undervisning. Att jag, om ni ursäktar uttrycket och den halvtaskiga liknelsen, lägger för stor vikt vid att få åsnan att dricka när jag kanske bara ska se till att vattnet är drickbart. Eleverna har ju också en del av ansvaret.

Comments
4 Responses to “Här är här där man inte är. Om skolk och lektionsupplägg.”
  1. Morrica skriver:

    Jag är varken snäll eller mild i klassrummet, såhär gör jag om det blir för många sena ankomster (nu bortser vi från de kollektivtrafikrelaterade som är högst frustrerande för alla parter och lika oförutsägbara som blixtnedslag): jag kör genomgång i början av lektionen, som om jag toge för givet att de som avser att komma är där. Jag passar också på att gå igenom läxan då, så att det är gjort. De som kommer sedan droppar in när de droppar in, och får då en hastig och väldigt översiktlig enskild genomgång, en hänvisning till vad som står på tavlan och får klara sig bäst de kan. Sen släpper jag de som var i tid tio minuter tidigare, talar om att de som kom försent tyvärr får stanna kvar och så går jag igenom läxan och vad mer vi nu pratade om på morronen med dem.

    Två lektioner max, sen brukar problemet vara löst i de flesta fall. De vill ju också gå tidigare, så klart =) och jag har funnit att det oftast har bättre effekt att locka med något åtråvärt när de lyckas göra rätt än att bestraffa när de gör orätt.

  2. Janis skriver:

    Kommer du ihåg det där med att inte var snäll, inte dra på smilbandet de första månaderna? Det missade jag totalt. Förstås. Så jag har också mesat. Med vissa konsekvenser. Inte bara dåliga, men det är ju dem man märker mest av.
    Men jag har svårt att vara annat! Jag kan ställa krav, jag kan bli arg och skälla. Men jag kan inte styra med järnhand, det ligger inte i min person. Och skälla är visst bra och fint, enligt många, men jag tycker det oftast är ett misslyckande.
    Det är en jädrans balansgång mellan att hålla i tyglarna och ställa krav, och att ändå vara sitt normala ”mesiga” jag! Kan de inte komma till lektionerna med sin egen inre motivation, bara? 😉

    Just nu håller jag tummarna för att min ”mesighet” är precis vad som kommer att få en elev att på måndag, 5 minuter i 12, presentera det första skriftliga på hela terminen! I så fall är det en seger för både eleven, mig och hela mesigheten!

    /Janis

    • Janis skriver:

      PS om du saknade en viss elev i dag så kan jag tala om att han var hemma hos mig, de hade viktigare saker för sig i dag än skolan! Men kanske hade han sökt ledigt, precis som man ska göra! Ibland gör de ju faktiskt det! /Janis

  3. Monica skriver:

    Järnhanden har inte jag heller lyckats utveckla. Det blir ju dessutom svårt att försöka skaffa en om man redan visat upp att man är en mes.
    Sen gillar jag inte att gå runt och dadda med folk. Det finns ju gränser för hur mycket jag tänker curla eleverna. Jag lider redan tillräckligt av föräldrarnas curlande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: