Om att hinna med

Jag hinner inte med någonting, tänkte jag först skriva. Men det är inte sant – jag hinner med massor.

På en skoldagsvardag hinner jag först i tid till den morgontidiga bussen. Jag hinner i tid till morgonens första lektion och till de allra, allra flesta lektioner resten av dagen. Jag hinner med en hårsmån med bussen hem.

(I morse hann jag precis vakna i tid för att göra mig beredd på att kliva av bussen på rätt ställe, men sen hann jag precis somna om så att jag inte skulle ha hunnit av om inte en vänlig själ hade hunnit väcka mig innan det var för sent för att hinna av.)

Jag hinner planera, hålla och efterarbeta lektioner. Men bara precis – jag hinner inte planera, hålla eller efterarbeta lektionerna med den tanke, närvaro och eftertanke som krävs. Jag hinner inte vara en så bra lärare som jag vill vara, för jag hinner inte med den tiden för reflektion som krävs för det. (Och sen har jag ju inte erfarenheten och rutinen heller, men det är en annan sak.)

Jag hinner samtala, skratta, vara bekymrad. Fråga och svara, berätta och förklara. Virra till det. Jag hinner hämta, leta, ta reda på. Men aldrig annat än det som brådskar, inte det som mer utgör den där viktiga grunden: Hämta saker som vore bra att ha men inte är akut behövliga, leta reda på nytt och bra material, ta reda på det jag borde veta men som jag kan klara mig utan en dag till. I alla fall hjälpligt.

Jag hinner kopiera, registrera, telefonera. Informera och bli informerad. Bära, dela ut, samla ihop. Skriva, rätta, administrera.

Jag hinner tala om verbformerna. Och jag  inser att hela jag är ett verb. Någon som gör. Hela tiden. Jag hinner göra en mängd saker och på en massa olika sätt varje dag, men ändå inte. Ett verb är det som händer, och det händer saker hela tiden. Någonstans där är jag, jag som både hinner och inte hinner.

Annonser
Comments
3 Responses to “Om att hinna med”
  1. Camilla skriver:

    Oj, vad jag känner igen… hihi. Mycket hinns med, men långt ifrån allt… av allt jag skulle vilja hinna. Nybörjarens dilemma, antar jag. Men så fantastiskt roligt det är att undervisa, möta härliga människor, ha kollegor, få fredagsfika… ja allt vad det nu innebär att ha ett arbete! Stundom frustrerande att famlandes och grubblandes snubbla runt i nybörjarens skor… Jobbigt javisst, men jag fullkomligt älskar det!!

  2. metabolism skriver:

    Ja, du har rätt, Camilla! Det är en väldans glädje också! Jag är för dålig på att nämna det här på bloggen – antagligen för att jag är så trött när jag väl hamnar framför datorn. Ska bättra mig på den fronten, ska jag ge en bild av livet som ny lärare får jag inte glömma allt det roliga!

    Vad roligt att du har det bra! För visst är det roligt med skolan men också att ingå i ett arbetssammanhang!

    /Janis

  3. Cecilia skriver:

    Mitt i prick! Läste ditt blogginlägg när jag googlade ”att hinna med”. Det är precis så jag känner. Man hinner med. Men inte mer än så. Allt annat utanför arbetet blir ofta lidande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: