”Bloggskolan” som den nya pedagogiken

”Fram för fusket”  lyder rubriker till  Martin Aagårds intressanta artikel i gårdagens Aftonbladet/Kultur om plagiatfusket på gymnasiet och högskolan. Slutorden lyder: ”Det ständigt pågående digitala grupparbetet har gjort den disciplinstyrda ”kunskapsskolan” omodern. Bloggskolan är här”.

Allt det som stod mellan rubriken och slutorden får ni läsa om själva! Länk här. Läsvärt både om man håller med, eller inte.

Jag kan i alla fall kort berätta  att med det ”digitala grupparbetet” avses det enorma och alltjämt växande textutbytet på nätet, och med ”bloggskola” metoden att elever samlar information på samma sätt som bloggare – genom att kontakta sina vänner, surfa på nätet, lyssna på podcasts. Låter spännande, va? Så läs, om ni inte redan gjort det.

Eftersom jag är för lat för att kommentera, gör jag nästintill en kåppypäjst när jag i stället länkar till mig själv: ”Inlämningsuppgift, av Wikipedia,9 E”. Där var jag inne på att skolan inte får glömma bort att nätet finns när de konstruerar uppgifter och prov, men jag är också lite inne på det Aagård skriver. Även om jag inte är fullt så djärv som han, precis.

Comments
3 Responses to “”Bloggskolan” som den nya pedagogiken”
  1. Morrica skriver:

    Visst låter det spännande med informationssamlande på nätet via nya och gamla kanaler. Oron är väl bara att det ska stanna där, vid informationssamlandet. En hög information gör ingen människa glad, utan nästa steg där informationen sätts i relation till saker och ting, infogas i ett sammanhang och sedan delges andra som i sin tur… blir det inte mycket kunskap och utvidgat vetande av.

    Men det kanske står i artikeln, som jag ju glömde läsa i ivern att kommentera ditt inlägg =)

  2. Svante skriver:

    Det är skillnad på kunskap och information. Information finns överallt, bland annat på nätet. Kunskap finns i våra huvuden.

    Aagård skriver: ”Och det är kanske så man ska förstå textutbytet på nätet: Som ett ständigt pågående grupparbete.”

    Sådana grupparbeten existerar och kan leda till lärande, men oändligt mycket vanligare är envägskommunikationen, dar eleven snabbt klipper ihop blandad information. Det leder inte till lärande och ger lite kunskap! Jag kan inte ta Aagård på allvar när han inte skiljer mellan dessa fenomen.

    Vidare citerar Aagård Marc Bauerlein men talar inte om att Bauerlein inte konstaterar något utan ställer en fråga! Hela Bauerleins inlägg har en skeptisk ton om man läser den i sitt sammanhang:
    http://chronicle.com/blogPost/another-problem-with-texting/6979

    Jag är måttligt imponerad av Aagårds artikel. Fram för kunskap, den kunskap som finns inom oss när vi bearbetat och tagit till oss information, den kunskap som är helt nödvändig för att vi skall kunna orientera oss i den ökande floden av information. Den kunskapen är nödvändig, och den får man inte av att klippa och klistra från Wikipedia.

  3. Janis skriver:

    Jag tror som du, Svante, att det tyvärr oftare handlar om ensamarbete, om klipp&klistra, än om ett grupparbete där man tillsammans samlar informationen och sedan bearbetar den, med kritiska ögon.

    Men jag tror på arbetsformen – internet finns där som informationskälla och det måste skolan förhålla sig till. Så låt eleverna använda den – men på rätt sätt, på ett fördjupat sätt som leder till det som kan kallas kunskap. Precis som både du och Morrica är inne på.

    Att diskutera det med andra och sedan skriva om det. Och har andra skrivit det bättre än vad de själva kan göra, så låt dem använda det – förutsatt att de hanterar källhänvisningar och citatregler korrekt. Just detta är inte det enklaste, så metoden att hålla reda på alla källor och citera eller skriva om med egna ord måste VERKLIGEN läras ut på rätt sätt. Jag tror inte studerande i dag nödvändigtvis behöver vara ”fuskigare” än tidigare generationer (däremot avslöjas de lättare), däremot tror jag deras kunskap i hur man gör alltför ofta brister.

    Det är redan i grundskolan man måste se till att stävja dessa brister, detta ”fusk”. Dels genom att inte konstruera provfrågar där svaren finns ett knapptryck bort. Dels inte (mer lr mindre omedvetet) förmedla att det som ska skrivas skrivs skrivs för lärarens och betygens skull, utan för dem själva, dvs att hjälpa eleverna att finna det subjektivt relevanta i uppgiften.

    Jag tror också att vi (”mänskligheten”) kommer att förlägga mer och mer av vår ”kunskap” (mer i betydelsen fakta, info) till nätets servrar, och att det är skolans uppgift att lära ut den ökade litteraritet som krävs, det kritiska, förmågan att samla och sålla informationen, jämföra, ifrågasätta och kritisera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: