De första skälvande minuterna i lärarkarriären

Jag har ju inte mer än börjat, så egentligen är det alldeles för tidigt att säga någonting om någonting. Men. Min planering för den närmaste tiden – den är väldigt traditionell. Samma slags lektioner som bedrivs i många skolor och så gjorts i så många år. Inte precis vad jag önskar mig, med andra ord.

Ser ingen annan lösning, dock. Jag har många, många elever att lära känna. Individualisera innan jag vet vem eleven är – det låter sig inte göras. Det värsta är att jag inte säkert vet hur jag ska lyckas sen heller, efter att jag lärt känna dem bättre. Jag ser svårigheten i att nå så många, så många som jag bara möter 120 minuter i veckan. Det är cirka 4,8 minuter per elev om jag skulle dela upp en veckas lektionstid per elev… Jag begränsas av schemat som styckar upp de där 120 minuterna i korta stunder. Hur fördjupar man när klockan tickar och det snart är dags för något helt annat? Jag möter elever med svårigheter jag inte har kunskaper att förklara, än mindre se en lösning på.

Världens svåraste yrke? Ja, absolut ett av de svåraste. Men jag har väldigt roligt; samtidigt som mycket är svårt är det mycket givande och roligt. Fastän jag undrar hur jag ska gå i land med det här och funderar över det oerhörda ansvar jag tagit på mig.

Annonser
Comments
4 Responses to “De första skälvande minuterna i lärarkarriären”
  1. Morrica skriver:

    Yey, gott att höra att du har roligt. Mitt råd: lägg tid på group jelling i början, gör fåniga roliga töntiga övningar där eleverna lär känna varandra, lär sig jobba tillsammans, sträva mot samma mål tillsammans och inte i konkurrens mot varandra, du har igen det mångfaldigt under resten av året!

  2. metabolism skriver:

    Ja, sån’t är viktigt, men jag är inte så jättebra på det, även om jag låtit de första veckorna vara ”lättsamma”. Har du (eller någon annan) några exempel på gruppövningar så berätta gärna!
    /Janis

  3. Magistern skriver:

    Ser att du får massa råd hur du ska agera som lärare. Mitt råd: ignorera dessa. Vad som fungerar för en lärare gör det inte för en annan.

  4. metabolism skriver:

    Ett gott råd även det, Magistern! Men vi gillar goda råd, ber ofta om dem och vill inte vara utan dem! Även om alla måste göra på sitt sätt, och ingen kan låtsas vara någon annan, är det alltid intressant att få höra hur andra gör, för vem vet, det kan vara något som man gärna vill ta till sig! Men du har rätt – jag kan inte vara någon annan än mig själv, saker andra gör fungerar inte alltid för mig, det måste bottna i mig och mitt sätt att vara och tänka. Jag kan inte alltid vara på precis samma sätt i olika klasser, heller – det som fungerar i en klass fungerar inte alltid i en annan. Kameleont med en fast grundfärg, det kanske är modellen?
    /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: