Att berömma, eller inte berömma

– Beröm är det bästa bränslet.

citat Henrik Dorsin, juli 2009 (i Aftonbladet)

Det finns delade meningar om huruvida beröm är av godo eller ondo, till exempel dessa:

  • Om beröm som en friskfaktor – läs här.
  • Om nackdelen med beröm – läs här.
  • Om att bli sjuk av brist på beröm – läs här!

Själv undrar jag om man kan använda samma regel som när man kritiserar någon – att man kritiserar handlingen och inte personen – när det gäller beröm. Beröm handlingen men aldrig personen? ”En mycket intressant text ” i stället för ”du är så duktig på att skriva”? Men är det också fel? Är det bara sitt intresse man ska visa, sitt engagemang – att man till exempel  gärna vill läsa elevens text och att man sen visar att man har haft en intressant läsning genom att ta upp något till dialog?

Jag tror vi diskuterat detta tidigare, men jag vet inte var på bloggen. Jag vet bara att beröm inte höjt min självkänsla annat än för en kort (och glad) stund. Sedan står man där igen, tillsammans med tvivlet. Waldorfskolorna använder sig inte av (varken betyg eller) beröm, har jag för mig – någon som vet?

Comments
3 Responses to “Att berömma, eller inte berömma”
  1. Inga M skriver:

    Ordet beröm är lite lurigt att använda. Det står lite grand för att man orättfärdigt lyfter fram någons prestationer, överdriver.

    Jag är numera en gammal lärare, snart 60 år, och jag har minskat ner på kritiska omdömen om eleverna mer och mer under ¨årens lopp. Nu använder jag i stort sett enbart beröm. Men det är inget oförtjänt beröm, inget tomt beröm.

    Utan det handlar om att hela tiden se, spana efter och lyfta fram det eleverna, enskilt och som grupp, gör som är bra. Jag uppmärksammar och noterar hela tiden bra saker som görs i min klass och berättar vad jag sett. Och nu pratar jag inte om kunskaper utan om hur barnen är mot varandra. Sen relaterar jag inte så sällan till elevernas egna tankar om hur en bra klass är, tankar som sitter uppe på väggen på en väggplansch, en diktering som jag skrivit ner, deras egna ord.

    Jag har helt slutat att tala om eventuella dåliga beteenden och dåliga saker. Och det lustiga är att de dåliga beteendena och de dåliga sakerna har försvunnit på kuppen. De finns inte kvar, de har svultit ihjäl i brist på uppmärksamhet. Jag har numera lugna, snälla klasser, med elever som inte bråkar utan som tar hand om varandra och är måna om varandra och som är stolta över sin klass. De får ofta höra att de är en bra klass.

    Och så var det med min förra klass och förrförra. Beröm funkar, det är bästa bränslet när man vill bygga upp en grupp med mycket värme och omtänksamhet i. Helt rätt!

  2. Tweedelee skriver:

    Jag håller med Inga, jag använder mig ofta av beröm, men det får inte vara tomma ord, de märker om det är krystat. Min förra klass var så svältfödd på beröm och positiva omdömen att både de och föräldrarna fick en chock när vi plötsligt stod där och pratade om hur bra de var. Vi hade aldrig problem med den klassen trots att det några månader tidigare enligt ögonvittnen var kaos.

    Man måste våga vara positiv!

  3. Janis skriver:

    Tack, kloka människor och pedagoger – Inga M och Tweedelee! I dag var jag trött och pratade för mycket om att de pratar för mycket (ironiskt, eller hur!), och glömde helt bort att fokusera på det positiva vilket är så mycket mer konstruktivt! Det är tur att ni påminde mig! Ärligt menat beröm i stora lass ska det bli i morgon! Det är de väl värda; trevliga, roliga, och allt vad de är!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: