Dags att tänka om

proust

Proust med glimten i ögat!

Jag har försökt, men inte lyckats, läsa Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”. Har bara kommit en bit in i boken – har läst om den berömda madeleinekakan – men sedan har jag liksom … somnat.

Men Bodil Malmsten gör att jag undrar om jag inte ska göra ett nytt försök, för hon refererar till humorn hos Proust (”hummorn” skrev jag först, och det var ju lite roligt – det kanske är ett tecken?).  Jag citerar henne här nedan, men först måste jag börja att citera det hon skriver om att identifiera sig i litteraturen, det är kul det också:

Proust skriver mycket om svartsjuka. En svartsjuka som jag inte kan identifiera mig med och det är jag inte ute efter.
Läser Proust gör jag inte för att identifiera mig, behöver jag identifiera mig visar jag körkortet. Läser gör jag för att det är en njutning att läsa och jag läser bara det som det är en njutning att läsa.

Och så det om Proust, som alltså får mig att fundera på att göra ett nytt försök:

Hade jag vetat hur rolig Proust är hade jag läst honom när jag var ung och tråkig, men ingen i det litterära etablissemang som lagt beslag på Proust sa något om humorn hos Proust och jag var för lat för att ta reda på det själv.

Den humorn måste jag se om jag kan finna! Och så måste jag citera en grej till:

Folk som sitter vid TV:n tre timmar om dagen och säger att de inte har tid att läsa eller bara orkar läsa lättlästa böcker kan man bara hänvisa till Proust:
”Säg inte att ni är trött. Trötthet är den organiska yttringen av en förutfattad mening.”

Jag kunde ju egentligen ha länkat direkt till hela inlägget, för nu har jag ju ändå citerat nästintill allt.

Comments
5 Responses to “Dags att tänka om”
  1. Stråhatt skriver:

    Har också hört talas om Proust humor, tyvärr har jag inte riktigt lyckats identifiera den. Det kan så vara att jag och Proust inte har samma slags humor eller att mitt tålamod inte riktigt räckt till. Jag vet att jag kommer att göra ett nytt försök inom sinom tid.

  2. Tweedelee skriver:

    Jag har en sådär 20 sidor kvar i min bok. Jag har hört talas om den där humorn genom en väninna som vistats i Frankrike. Jag har inte hittat den. Fast när jag tänker efter är Madame Verdurin lite småspexig (?). Jag ska läsa ut den, någon gång.

  3. Alltiallon skriver:

    Just nu håller jag på att bekanta mig med Bodil Malmstens liv och leverna, vilket är intressant i sig. Det är inte något större fel på hennes humor heller om jag ska säga vad jag tycker dessutom bjuder hon på mycket läsning mellan raderna vilket jag finner roande. Proust och jag får stifta bekantskap en annan gång 😉

  4. Tweedelee skriver:

    Jag har nu fått ett tips på hur Proust ska avnjutas på bästa sätt. Man ska helst befinna sig på en båt i persiska viken. Vita Sackville-West uttrycker sig så här på resa till Teheran 1926:

    ”To read of Proust´s parties in the the Persian Gulf is an experience I can recommend, as a paradox wich may please the most fastidious taste. Indeed, I came to believe that every book should be read in the most incongruous surroundings possible, for then it imposes its own unity in a way that startles the reader when he has to emerge again into his own world; thus, when I passed from a ball at the hotel de Guermantes into the little dining-saloon of s.s Varela, Proust´s world was still truer than the ship and I was puzzled to know, really, where I was”.

    Det är bara att packa ner honom och bege sig ut på resa, helst i engelsk kolonial stil naturligtvis…

  5. Janis skriver:

    Aha! 🙂 Vad roligt att du citerar just detta! Persisk viken, båt, tidigt 1900-tal. Hon har en klar poäng! Hemma kan man ofta läsa det mesta, kanske hemmet är neutralt i någon mening, men jag har också läst böcker som varit so ”far away” från någon miljö jag befunnit mig i, så det varit klart märkbart. En del böcker går nog inte att läsa om miljön är FÖR annorluda.

    Förra sommaren läste jag Virgina Woods ”Fyren”, jag har för mig att det är en av dina favoriter, och det var faktiskt en bok som skakade om ordentligt även i hemmamiljö (det finns det förstås fler som gör), men jag minns att när jag la ifrån mig boken så var jag inte längre med riktigt i verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: