Fotboll är en berättelse

 

Dramaten-chefen Staffan Valdemar Holm ”älskar fotboll”. ”Han älskar intensiteten och det komplicerade förhållandet mellan kollektiv och individ. Han älskar det taktiska spelet. Och så älskar han att det finns en berättelse.”  Han menar att det finns en struktur, en berättelse, dramaturgi. Holm talar sedan om sin andra älsklings-sport, cykling, och menar att ”den initierade åskådaren minns exakt vad som hänt på varje given plats – vem som kört omkull, vem som vunnit, vem som överraskat, vem som rasat genom fältet”.

Jag är omgiven av ”sport-tokar”, och har genom långvarigt umgänge med dessa och genom barnens sportande också fått en släng av denna förtjusning.  När jag väl tittar på matchen, vill säga. Då grips jag av spänningen, som ofta är FÖR hög för att jag egentligen ska njuta; när spänningen blir olidlig mår jag inte riktigt bra. Men aldrig att jag kan återge vad som hänt vid mittlinjen då när X dribblade förbi Y, eller Å la en passning till Ö som sköt rakt i krysset. Och aldrig har jag förstått hur dessa sportentusiaster kan minnas detta långt, långt efter det har hänt. Och prata om det gång på gång. Men om jag tänker mig det som en berättelse, då förstår jag bättre. På lördag ska jag titta och lyssna till  berättelsen om när 11 blågula möter 11 rödvita. Det känns lite spännande,  redan innan matchen har börjat! 

Läs hela DN/Sport-artikeln om ”kulturens Mourinho”.

Annonser
Comments
3 Responses to “Fotboll är en berättelse”
  1. Stråhatt skriver:

    Fotboll säger jag lyriskt, det är konst det

  2. Janis skriver:

    Enligt Wikipedia finns det manusdoktorer som hjälper författare/manusförfattare med att bättra på dramaturgin:
    de hjälper till med feedback så att berättelsen:
    blir bättre strukturerad – den ska exempelvis inte innehålla tråkiga transportsträckor,
    blir klarare motiverad – publiken ska förstå varför huvudpersonen gör som den gör.

    Mer struktur och mindre av tråkiga transportsträckor, och förklaringar till varför personerna gör som de gör, ja det hade jag behövt i går. Några starkt lysande karaktärer på mittfältet hade jag också gärna sett, det hade gjort berättelsen så mycket mer fängslande.

  3. Mats skriver:

    De outhärdliga och oreparerbara ögonblicken (straffen och försvarsmissen) gör berättelseanalogin svår. Det måste liksom finnas någon form av moral och rättvisa… fast om några år kanske detta kommer att framstå som ett härdande ögonblick då beslutsamheten växte i våra hjärtan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: