Visa mig din slips så ska jag säga vem du är

 

Klippdockor. Bild från Hemmabloggaren, som hittat bilden hos Kattis Klippdockor.

Klippdockor. Bild från Hemmabloggaren, som hittat bilden hos Kattis Klippdockor.

Min klädstil är ganska avslappnad. Jag använder oftast jeans, t-shirt kofta och gympadojor. Det är skönt och jag kan röra mig ganska obehindrat i dem. Kläderna är också gjorda i material som andas och det är alltid trevligt. Tack vare ett intensivt lappande från min sida, är min jeans inte grenlösa längre.
Ibland gillar jag dock att klä upp mig lite. Snygga byxor, en blus eller skjorta och så.
Men det är inte helt bekvämt att vara finklädd, eller att se proper ut. Dels beror det på att kläderna inte får bli smutsiga. En t-shirt med fläck är inte lika smutsig som en skjorta med en fläck, tänker jag. Finkläderna begränsar mig, eftersom jag tror att jag förväntas uppträda på ett visst sätt, att prata på ett visst sätt.
För mig har alltid kostym symboliserat en annan värld, en lite finare värld, som jag inte haft tillträde till. Därför vet jag inte heller hur jag ska bete mig när jag är finklädd.
För någon vecka sedan började jag vikariera på en skola som har dresscode. Inga jeans, inga t-shirtar, inga koftor eller gympaskor. Det ska vara dressat och propert. Gärna kavaj. Efter en snabb titt i min garderob hittade jag ett par hela svarta finbyxor och två blusar som jag kan använda. Det får bli min jobbdräkt. Efter fem år på studiemedel tycker jag inte att det är så illa pinkat ändå. Enligt skolan beror deras dresscode på att det i personalen fanns så många unga lärare när skolan startade, och de vill skilja sig från eleverna. Därför infördes dresscode.
Men det känns lite som att jag ska gå på lajv när jag klär mig inför jobbet. Det här är inte jag.

Så nu undrar jag: hur mycket av lärarrollen sitter i kläderna? Ska lärare klä sig i kostym?
Om det är så att man vill dölja sin bakgrund så räcker det ju inte med kläderna. Jag behöver ju bara öppna munnen så hörs det att jag inte är född i Stockholms innerstad, eller att jag inte är medelklass.
Handlar särskiljandet av lärares och elevers klädstil bara om att veta vem som jobba på skolan och inte, eller om att maktordningen ska bli tydligare? Det finns det ju visserligen redan mellan elever och lärare, så man skulle ju kunna hävda att lärare som klär sig i jeans bara försöker dölja det.
En kostym är ju både en symbol för makt och vuxenvärlden, så vad säger en lärares klädstil om den värld som eleven förbereds inför?

Advertisements
Comments
One Response to “Visa mig din slips så ska jag säga vem du är”
  1. Tweedelee skriver:

    Jag har väl fördomar på mitt sätt, men brukar inte lärares kläder vara aningen exentriska, inhandlade på Gudrun Sjödén, bestå av piketskjortor eller manchesterkavajer? Det är sällan jag ser lärare i kavaj, åtminstonde här uppe i obygden. Jag har också fått för mig att biologilärare har en klädstil som väsentligt skiljer sig från en språklärares och att solärare leder ligan när det gäller exentricitet, omaka strumpor och kläder som är vända in och ut.
    Kontentan är alltså att en riktig lärare för mig är aningen exentrisk i sitt val av kläder och bilar och även en smula styrd av sitt ämne. Själv undervisar jag i både tyska och so och försöker kombinera de omaka strumporna med något lite striktare (kavaj), så här långt har so-rollen ett klart övertag.

    Beror det inte lite på var skolan ligger?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: