Alla ska inte kunna bli lärare

normellMargareta Normell. Jag gillar henne. Hon har en förmåga att skriva enkelt om stora och svåra frågor. Hennes böcker är korta, men vinner på att de ändå är så innehållsrika. I boken Från lydnad till ansvar – kunskapssyn, känslor och relationer i skolan hinner hon på dryga 130 sidor med anknytningsteori, känslomässig mognad, utbildningshistoria och fördelarna med att införa antagningsprov på lärarutbildningen.

Hon för fram många viktiga poänger. En är att lärare som arbetat i och blivit bekväma med lydnadskulturen* inte fick tillräckligt med stöd att gå över till en ansvarskultur där lärarens roll handlar om relationer och att ge eleverna utrymme. En annan ståndpunkt är den att man på lärarutbildningen inte arbetar tillräckligt (inte alls skulle jag vilja säga) med studenternas personliga utveckling. Med exempelvis anknytningsteori kan man förklara varför en person beter sig på ett visst sätt, och sedan jobba på att förbättra det. Det är faktiskt en sorg att vi som utbildar oss till lärare inte jobbar med oss själva.

Det gör mig lättad att läsa Normells bok, för hon skriver saker som jag själv inte skulle våga säga på seminarier. Speciellt det hon skriver om inträdesprov. Skulle en lärarstudent säga det är det liksom underförstått att hon själv hade klarat det, medan alla vi andra hade fått svettas ordentligt. Samtidigt har jag ibland känt mig elak som tänker att man måste sortera bort människor, för så kan man väl inte hålla på. Men sen har jag träffat studenter som går på lärarutbildningen för att de inte kom in på sitt förstaval, som har en märklig elevsyn och som hellre fikar än pratar pedagogik. Under praktiken har jag mött lärare som skyller den misslyckade undervisningen på eleverna, som ser ner på dem och som blev lärare för att ämneskombinationen inte gick att använda till något annat yrke. Hade de klarat ett inträdesprov? Jag hoppas inte det.

Sen är det förstås lite läskigt att tänka på huruvida jag skulle klara ett sådant prov. Jag som hellre går ner ett par nivåer och tjafsar emot än ställer sokratiska frågor. Som inte alltid bryr mig. Som undviker konflikter. Som inte hörs när jag ropar. Så jag tänker inte på det.


* Disciplin. Läraren bestämmer och har kunskapsmonopol. Eleverna ska lyda.

Annonser
Comments
7 Responses to “Alla ska inte kunna bli lärare”
  1. fredrik skriver:

    Jag tycker det känns väldigt tveksamt att ha inträdesprov till lärarutbildningen. Olämpliga lärare sorteras bort av sig själva senast vi anställningsintervjun, eventuellt tidigare under utbildningens gång. Makten att stoppa studenter är det bättre att sprida ut mellan dussintals skolor än samla den i händerna på en enda universitets/programledning. Vad är det som säger att de kommer att fatta rätt beslut? Vad händer när disciplin-tänket blir standard på våra lärarutbildningar och eventuella progressiva skolor som finns kvar i samhället inte får några lämpliga lärare för att dessa stoppats redan vid ansökningen till utbildningen?

  2. Tweedelee skriver:

    Mmm, men sorteras de verkligen bort vid anställningsintervjun?

  3. Inga M skriver:

    Jag har svårt att tänka mig att de sorteras bort vid anställningsintervjun. Facket vill nog ha ett ord med i laget och då brukar det vara adekvat utbildning som räknas. Om det ska sättas ur spel så måste nog eventuella försyndelser vara rätt grava. Det räcker säkert inte med några grodor vid anställningsintervjun.

  4. Monica skriver:

    Visst kan en enskild lärare och en enskild skola vara helt fel för varandra, och då sker ju sorteringen vid anställningsintervjun.
    Men det tar inte bort problemet att det finns dem som är direkt opassande för yrket. Ibland uppmärksammas detta redan under studietiden då exempelvis VFU-skolor rapporterar till högskolan att en student inte är lämplig. Men det händer inte alltid.

    Vad som talar för inträdesprov är att jag direkt kan få veta om jag passar för ett yrke eller ej, istället för att efter några år och en stor studieskuld senare inse att mitt yrkesval inte är det rätta. Kanske skulle ett inträdesprov tala om för mig vilka sidor hos mig själv som jag måste jobba med innan jag kan ta steget att studera till lärare.

    Man måste kunna ställa vissa krav på de som ska bli lärare, några av de krav som Normell tar upp i sin bok är bl.a. uttrycka sig tydligt i tal och skrift, uppfatta icke-verbal kommunikation, visa empatisk förmåga, uppfatta hur det egna sättet att vara i ett samspel med andra påverkar en viss situation, lyssna (dvs. att sätta egna behov och önskningar åsido i samtal med andra).

    Det finns många utbildningar som har inträdesprov, tex yrken inom vården, poliser, piloter och psykoterapeuter. Dessa prov sker inte för att det är kul, utan av hänsyn till yrket och de människor som man kommer att möta i yrket. Då tycker inte jag att ett inträdesprov på lärarutbildningen är en särskilt konstig idé.

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] Monica har tidigare skrivit både om relationsbyggande och om lämplighetsprov för lärarstudenter (klicka  här). […]

  2. […] Tyckte när jag skrev att jag upprepade mig – och visst hade jag skrivit om mina skakiga ben och lämplighetstest förut: HÄR , där jag också länkar till Monicas inlägg om inträdesprov utifrån tankar om en lärares känslomässig mognad (HÄR). […]

  3. […] känslor och relationer i skolan” från 2008. Det sjunde kapitlet var det som fick mig att blogga om boken för två år sedan. Det heter kort och gott Ska vem som helst kunna bli lärare? och diskuterar antagningsprov, och […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: