Om jag var H.S.B.

I vissa lärarjobbs-annonser söker man uteslutande lärare med erfarenhet. Inte så konstigt. Men jag tror också att de där nyexade, med både sin osäkerhet och sina nya ögon, har något viktigt att tillföra skolan. Nu när det är pengar framför behov som styr lärartätheten i alltför många skolor har det högst troligt blivit ännu svårare att som nyexad konkurrera  med de erfarna. Även till tjänsterna där annonserna inte nämner något om antalet år i yrket  (den där berättelsen om de två högarna som ansökningarna sorteras i, de erfarnas och de nyexades, den har i alla fall inte metabolisterna glömt). Dessutom flaggar vissa skolor för  att ”tjänsten tillsätts under förutsättning att övertalig personal inte behöver tas i anspråk”. Samtidigt som vi  själva känner lärare som flaggar för att på deras skola så kommer det bli övertalig personal till hösten, på grund av budgeten.

Om jag var Hon Som Bestämde så skulle jag inte sparka lärare utan i stället nyanställa. Varför ge pengar till arbetslösa lärare för att de ska gå hemma (och på allt annat som det läggs pengar på; skattesänkningar och en massa annat) i stället för att ge pengarna till skolan där lärare har en viktig uppgift att fylla? Med fler vuxna i skolan skulle den svenska skolan bli bättre.

Om det var jag som bestämde så skulle man använda krisåren till att experimentera: vad skulle hända om lärartjänsterna blev fler och klasserna mindre? Efter krisåren skulle man utvärdera, och då resultaten med all säkerhet skulle visa på många positiva effekter så skulle man bara fortsätta på samma vis, i stället för att behöva försöka återställa allt det som gått förlorat  under sparåren. Då hade man inte slösat bort några krisår och ett antal unga människors skolår med försämringar där vissa saker aldrig kan repareras. Det är ju värt en och annan krona. Ganska många, skulle jag tro – har någon räknat på vad 90-talets nedskärningar i förskola och skola kostat samhället på lång sikt? Annat än i de försämrade kunskaper som högskolorna talar om.

Bara en tanke. Naiv, måhända. Men jag kan bara inte förstå att man i kristider drar in på tjänster inom vård, skola, omsorg. Det är ju inte så att de som behöver vård, skola, omsorg blir färre, blir mindre sjuka, mindre kunskapstörstande, eller i mindre behov av omsorg bara för att pengapåsen (sägs ha) blivit mindre. Det finns pengapåsar, om viljan bara finns till att prioritera humankapitalet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: