Elviskapitalet

Redan innan jag började läsa på högskolan och mötte bland annat strukturalismen och Pierre Bourdieus tankar om kulturellt kapital  så visste jag att för mig var talet om människors  ”fria val”  något högst tvivelaktigt. Vi är alla formade av vår uppväxt,  av våra erfarenheter och möjligheter som livet erbjudit eller inte erbjudit.  Vi är på många sätt produkter av den kultur och livsvärld vi lever i –  av vår kulturella och sociala ”kontext”. 

Vad jag inte insett förrän nu är att tanken om att det är ens uppväxt och människorna omkring en som högst påtagligt påverkar ens livsval, den tanken grundades till en del redan när jag var i 7-8-årsåldern – och av Elvis Presley! 

elvis-in-the-ghetto Influerad av min mammas musiksmak var den första låt som gjorde ett djupare intryck på mig Elvis Presleys  ”In the Ghetto”. På dörren hängde jag upp en plansch på den fagre mannen, i lagom pusshöjd för en 7-8-årig tjej. Låten spelades gång på gång och den cirka 120 cm långa Elvis utan underkropp tittade allvarsamt på mig medan han sjöng. Sjöng om det stackars barnen som föds i ghettot där hans mor gråter över ännu en mun att mätta. Sjöng om pojken som behöver en hjälpande hand för att inte växa upp till en mycket arg ung man. En arg ung man som av hunger drivs ut på gatorna, som stjäl och slåss, köper ett vapen och dör. 

Jag förstod knappast mer än ett ord här och ett ord där. Men omedvetet gick nog orden som Elvis sjöng fram och lade grunden till en förståelse för hur olika människors livsvillkor är, och en djup misstro till att det är så enkelt som att ”var och en är sin egen lyckas smed”.

Elvis alltså, Elvis som ”profet”! Ett exempel i sig själv på samhällsstrukturerna, när man tänker efter. Det är en vit man som sjunger de svartas blues, en rik  man som sjunger om ghetton för den stora publiken …  Men det, liksom en dekonstruktivistisk analys av texten, tänker jag inte ge mig in på,  för jag gillar tanken på Elvis som profet!

Och inte vilken ”profet” som helst – en höftrullande profet! För självklart visade det sig senare att mannen utan underkropp på min dörr hade en väldigt rörlig sådan. Har jag  berättat att jag en gång gick en höftrullande kurs i magdans ..?  Mitt Elviskapital – från hjärna till höfter! 

Texten kan läsas här:

As the snow flies
On a cold and gray chicago mornin
A poor little baby child is born
In the ghetto
And his mama cries
cause if theres one thing that she dont need
Its another hungry mouth to feed
In the ghetto

People, dont you understand
The child needs a helping hand
Or hell grow to be an angry young man some day
Take a look at you and me,
Are we too blind to see,
Do we simply turn our heads
And look the other way

Well the world turns
And a hungry little boy with a runny nose
Plays in the street as the cold wind blows
In the ghetto

And his hunger burns
So he starts to roam the streets at night
And he learns how to steal
And he learns how to fight
In the ghetto

Then one night in desperation
A young man breaks away
He buys a gun, steals a car,
Tries to run, but he dont get far
And his mama cries

As a crowd gathers round an angry young man
Face down on the street with a gun in his hand
In the ghetto

As her young man dies,
On a cold and gray chicago mornin,
Another little baby child is born
In the ghetto

 

(words & music by Scott Davis)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: