Långa texter och korta
Man kunde ha kallat detta en fånig och surmulen kommentar, men jag väljer att kalla det reflektion (som man säger på lärarutbildningen, där vi alltid reflekterar):
Jag läser kurslitteratur; spännande teorier, mycket intressant läsning. Men oj vad mångordig han är, författaren. Och oj, oj vad han upprepar sig! Det kan vara av pedagogiska skäl; upprepar man någonting gång på gång, så fastnar väl något hos läsaren … Men tid tar det att läsa. Författaren är lärare och föreläsare.
När jag själv skriver måste jag fatta mig kort. Kravet på max x antal sidor gör att jag måste lägga ner mycket jobb på att korta ner mina texter. För först skriver jag på, och sen får det tidskrävande nedbantandet ta vid. Mina lärare vill inte läsa en massa mångordiga texter. Självklart, det är för tidskrävande, förstås, och långa texter är inte nödvändigtvis bättre än korta texter (långt ifrån!). Så korta ner mesta möjliga!
Men när vissa lärare själv skriver, då blir det alltså långt …
Buh, det är orättvist! Läser jag så tar det extra lång tid för att författar-läraren skrivit alltför många sidor. Skriver jag måste jag lägga ner tid på att korta ner för att examinatorn-läraren vill att jag fattar mig kort.
När våra studenter gick ut 2003 skrev jag en ny text till en känd schlager. Refrängen som lärarna sjöng till de nyexaminerade lärarna var:
”Ni gav oss bra reflektioner”
Jag tror att de hade känt igen sig i din… hmmmm… reflektion!