Det finns inga onda elever, skolministern!
Ordning, disciplin och lydnad … hur kommer det sig att honnörsorden i stora delar av skoldebatten i dag får mig att bli så ledsen – är det bara för den för mig svårförståeliga synen på pedagogik och människor som framförs av skolministern med flera – eller är det för att honnörsorden faktiskt alltid, och på ett mycket obehagligt vis, får mig tänka på barnen som fostrades i hitlerjugend? En obehaglig och säkert överdriven parallell, ändå drar jag den gång på gång.
Ja, det är viktigt vilka ord vi använder, inte minst när de i maktposition benämner saker och stämplar människor, när de vitt och brett uttalar sig i press och media. ”Ord är handling”, sa Wittgenstein. Och en annan vis man sade en gång: Handla som du vill att andra ska handla mot dig.
Subversive love, var det någon jag träffade igår som talade om. Vi talade om människors oförståelse, och hat, för varandra. Omstörtande kärlek. Låter flummigt, kanske, till en början. Men om man börjar tänka så är det det enda rätta.