Rättigheter och feligheter
I morse fick jag äntligen den där extra lilla stunden på morgonen med tidningen.
Mmm. Som jag har längtat.
Nästintill andaktsfullt slår jag upp DN:s A-del (som den hette förr i världen), och möts av snyftartikeln
Artikeln handlar om en tvåbarnsfamilj som bestämt sig för att åka till Thailand i tre månader (!) och (ungefär) tycker att barnens skola inte stödjer deras Thailandsfantasi tillräckligt.
Det ena barnet går i årskurs sju och det andra i årskurs nio. Skolan menar att de inte kan garantera att undervisningen barnen får i privatskolan är likvärdig med den de skulle fått om de gått kvar i sin vanliga klass. Barnens kunskaper måste kontrolleras när de kommer tillbaka.
Av denna miniatyrspaning i frukostform drar jag två slutsatser:
- Folk verkar tro/tycka att de har rätt till vad som helst bara för att möjligheten finns Note to self: att jag har möjlighet att göra en sak betyder inte att det är någon sorts rättighet att jag ska få göra den. Att något är en rättighet betyder heller inte, i sin tur, att det är någon annan än jag själv som ska ta ansvar för mitt agerande.
- Dagens nyheter publicerar allt oftare snyftartiklar som kunde vara hämtade ur kvällspressen Det är sant. I början av finanskrisen fick vi möta en rik-i-villa-familj som inte skulle kunna spara riktigt lika mycket som tidigare.
metabolism
Janis
Lina
Monica
metabolism 
Hej!
Kan bara instämma i det du skriver! Det är otroligt hur många som anser att det ska ha ett fritt val och välja sina handlingar utan att ta konsekvenserna av detta. Om nu skolan säger nej är det väl inte mer än att föräldrarna antingen väljer att åka med risk för skolbyte eller avstår från resan! Har svårt att se något verkligt problem för denna familj! Patetiskt att gråta ut över ett lyxproblem i pressen! /Annette