Måhlberg citerar sig själv

I en uppsats jag skrev för några år sedan citerade jag mig själv. Det kändes pinsamt. Vem är jag att citeras? Men i mycket av den kurslitteratur vi läser citerar och refererar forskare till sig själva hela tiden. De har goda skäl till det, de kan ifrågasätta sitt eget arbete, beskriva en utveckling, ge tyngd åt det de skriver om. Det fyller en funktion.

Men det kan ju bli töntigt också. Eller väldigt bra. Men också töntigt. Eller bra.

Comments
One Response to “Måhlberg citerar sig själv”
  1. Morrica skriver:

    Och ibland blir det så töntigt att det är bra. För att det är töntigt och inte så pretentiöst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: