Spännande tävling!
Här ser du anteckningar från en föreläsning jag var på. Under föreläsningen somnade jag medan jag antecknade.
Hur många gånger nickade jag till?
Om du gissar rätt vinner du en solopromenad i höstmörkret.
Senaste kommentarer
Författare
metabolism
Janis
Lina
Monica
metabolism 
Åh, vad spännande! En liten höstprommis vill jag gärna ha. Provar därför min lycka i denna oootroligt spännande tävling.
Min gissning är: 4
Låt turen vara med mig!!
Jag skulle tro en tre gånger. Om jag vinner kommer jag att spara vinsten till en egen tävling…
Jag tänker INTE vara med och tävla för att jag ser vilken bok det talades om när du somnade, och jag tycker faktiskt INTE att man får somna när det talas om den!! Helgerån, snudd på! Jag tycker du får ta en solopromenad själv – en lång en och i regn och rusk – och tänka över dina synder!
/Janis (som förstås inte menar vad hon säger)(Och som själv somnat när det inte varit lämpligt, ja)
Haha! Jag har inget rum, vare sig frirum eller annat, i min hjärna och därför kan jag inte ens förstå din modell! Förståelserummet är tillbommat, stängt, nyckeln bortkastad!
Men kanske du kan förklara genom en charad, en annan dag?
/Janis
anis: Haha! Ibland blir det en diskrepans förstår du, mellan det hjärnan vill och det hjärnan gör. I frirummet (F) som uppstår väljer hjärnan en medelväg. Låt mig illustrera med en modell:
(understrecken är istället för mellanslag, det ser konstigt ut annars)
Idealt:
hjärnans vilja—->
hjärnans göra—->
Vad som hände mig:
hjärnans vilja (=gå hem)——>
_____________________|F|
_____________________<——–hjärnans göra (=anteckna)
I frirummet mellan att gå hem och att anteckna valde hjärnan alltså att låta söva ner mig.
Aha! Nu är det glasklart! Min egen hjärna har alltså gott om friutrymme – som jag inte ens visste att den hade. Den hos mig ofta förekommande diskrepansen mellan vilja och handling är beviset för detta. Och ofta yttrar sig denna diskrepans just i att jag somnar! Där ser man! Diagnosen kalr – har du ett botemedel också? /J