Kulturfyran: Vilken romanfigur skulle du vilja vara?

Jag hann före Janis! Det är för att hon just nu sitter på pendeltåget hem och jag stannade kvar på biblioteket. Veckans kulturfyra:

1. Vilken litterära figur skulle du vilja vara? Från film eller litteratur, eller serietidningen eller från musik eller opera. Var som helst ifrån.

Medan jag läste Odysséen ville jag var Odysseus, men när jag började läsa Strändernas svall så ändrade jag mig. Jag tar Ronja Rövardotter istället. Raskolnikov från Brott och straff är också intressant, men honom vill jag nog bara vara i fem minuter, jag orkar inte med all ångest och febern och det där…

2. Finns det någon romanfigur – eller filmfigur eller seriefigur – du tycker är lik dig?

Man är ju liksom delar av alla de karaktärer man läser om (eller möter). När jag läste Blonde av Joyce Carol Oates kunde jag känna igen delar av mig där. Min styvfar tycker att jag är som seriefiguren Nemi (minus all alkohol). Sen finns det ju så klart Charlotte i Lost in translation. Hmm… jag verkar fastna för vilsna kvinnor…

3. Finns det någon bok som fångar dig så när du läser den att du känner saknad när du läst klart boken. Som en värld du vill vara kvar i?

Irene Némirovskys Storm över Frankrike! Kanske är det vetskapen om att hennes tänkta romansvit fick avbrytas då hon skickades till koncentrationsläger, dvs. att hon aldrig hann färdigt som gör att jag vill ha mer, veta mer om bokens värld och människorna i den.

4. Finns det någon författare du skulle vilja tillbringa en hel dag tillsammans med? Vem i så fall?

Vilhelm Moberg. Det vore schysst att cykla runt i de småländska skogarna med honom. Då kan han peka på saker som inspirerat honom och sen kan han lära mig att knäcka den småländska dialekten. Trots mina småländska rötter kan jag inte prata småländska.

Comments
3 Responses to “Kulturfyran: Vilken romanfigur skulle du vilja vara?”
  1. metabolism skriver:

    Jag tror jag skulle vara lite Modesty Blaise, snygg och tuff och hjältinna. Men just nu är jag som Raskolnikovs feber minus samvetskamp och religiositet plus att jag aldrig skulle orka knata gata upp och gata ner – nu orkar jag knappt sitta på datorstolen. Hm, på tal om honom kanske jag är mer den där skurken, godsägaren, hans som gjort skurkaktiga saker men låter samvetet och det rätta ta övertaget? En människa med fel och brister som ändå försöker.

    Lik mig? Nej. Inser att det inte är identifikation jag hittar i litteraturen.

    Många böcker fångar mig och jag beklagar att de är slut när jag kommit till sista sidan. Nu senast Mot fyren – så den började jag lösa om direkt efter att jag avslutat den! (Det har aldrig hänt förut).

    Författare? Salman Rushdie och Haruki Murakamii, som jag har haft så bra läs-stunder med i år. Fast jag skulle nog helst sitta och höra på när DE talade med varandra om sina böcker. Inte skulle jag våga säga något till dem! Murakami skulle jag kanske våga ställa några frågor till om allt det ”ouppklarade” i hans böcker (oklart för mig).

    /Janis, den febriga, hostiga, snuviga, som inte riktigt vet vad hon just skrivit

  2. RS skriver:

    Tjena kulturfyre-kompis. Hoppas du har tid och lust att hänga på den här nya kulturfyran:
    http://kulturbloggen.com/?p=1393

    Hoppas ni inte tycker den är för klurig.

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] skilda människor och familjer under tyskarnas invasion av Paris hade Monica berättat gott om, och även skrivit några rader om. Och det är verkligen en riktigt, riktigt bra berättelse som håller mig fången från första […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: