”Anger management by Murakami” – 2

Tidigare nämnda Toru Okada i Murakamis ”Fågeln som vrider upp världen” har en egen metod att komma över sin ilska gentemot människor som gjort honom arg eller irriterad (när han inte helt tappar behärskningen och på köpet blir förlöst som i förra inlägget). Det är ett lång citat, men hans metod är inte enkel så den måste ges utrymme för att låta sig beskrivas:

”Jag mådde sällan dåligt efter möten med andra människor. Naturligtvis hände det att jag blev arg eller irriterad på någon, men det varade inte så länge. Jag äger förmågan att hålla isär mig själv och andra, att se dem som tillhöriga en helt annan dimension. (Det är nog inte fel att kalla det förmåga. Det är nämligen, och det säger jag inte för att skryta, ganska svårt.)
När jag av någon orsak kände mig obehaglig till mods eller irriterad, tog jag den andra personen och förde i andanom honom eller henne till en annan dimension. Och så tänkte jag så här: ”Det är okej, jag blev arg eller irriterad. Men nu har jag tagit bort själva upphovet till irritationen och placerat det i en annan dimension. Så nu kan jag fundera igenom allt i lugn och ro.”
Och så kylde jag ner mina upphettade känslor en stund. Längre fram tinade jag upp dem igen och undersökte dem grundligt. Visst hände det att känslorna åter bröt fram med full kraft, men det var mycket ovanligt – närmast att betrakta som ett undantag. När det gått tillräckligt lång tid hade de flesta incidenter neutraliserats och oskadliggjorts. Och så, förr eller senare, glömde jag bort dem.
Genom att hantera mina känslor på det här sättet lyckades jag undvika många onödiga problem och behålla min värld relativt stabil. Jag var faktiskt ganska stolt över att jag hade denna förmåga.”

(s. 96-97 I pocketutgåvan av Haruki Murakamis ”Fågeln som vrider upp världen”)

* * *

[Det kommer ett tredje inlägg om vreden i Muramakis bok. Innan dess vill jag passa på att säga att ilska inte är något stort bekymmer för mig, vilket mängden inlägg på detta tema lätt kan låta påskina. Jag håller sams med de flesta för det mesta, och inte främst p.g.a konflikträdsla utan p.ga. att det oftast inte finns skäl att bråka med sina medmänniskor; de flesta är alldeles för trevliga för det. Hur som helst, i nästa inlägg är den käre Toru fruktansvärt arg.]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: